Men ärligt talat Carlzon. Varför bryr du dig så mycket om vad som händer i världen?

Någon, kommer inte ihåg vem det var, frågade mig varför jag bryr mig så oerhört mycket om processen kring valet av President i USA och Amerikansk politik. Varför jag varit som klistrad framför nyheter av alla de slag i 18 månader och följt det som skett under valrörelsen.

Enkelt. Det som sker i USA speglas sedan i vårt land, i Europa och hela västvärlden.

Jag lovar att det som hänt i USA de senaste månaderna har varit oerhört märkligt och synnerligen historiskt. 

Det som sker i USA ger sedan politiker och människor carte blanche att resonera och reagera på samma sätt här, i den delen av världen vi bor i. 

bakgrund-361

Så, om det som kallas vita nationalister ges utrymme att krypa fram från under sina stenar i USA med sina tankar om egen storhet och andras värdelöshet bryr jag mig.

Om en rasistisk, misangyt, xenofobisk lögnare med storhetsvansinne och en narcissism som gör att han pratar om sig själv i tredje person väljs av folket till deras överbefälhavare känner jag att jag bör veta så mycket som möjligt om det.

När en liten ynklig man som vill ha makten men inte göra jobbet, inte kraftigt markerar mot stöd från KKK och andra närmast fascistiska organisationer, från personer med en syn på de medmänniskor som råkar vara födda som kvinnor, med annan färg än vit, judar eller muslimer eller bara ha fel åsikter, såsom varandes mindervärdiga känner jag att det är av vikt för mig.

Det handlar om att ett stort antal män, och ett fåtal kvinnor, vill utrota hela LBTQ-rörelsen och anser homosexualitet vara en sjukdom som bör ansas bort från samhället, personer som den blivande ledaren låter sig stödjas av, genom att inte kommentera det hela, inte låtsas om att det sker. 

Om den utvalda ledaren inte tar bestämt och kraftfullt avstånd från det stödet, utan beter sig som en tjurig tonåring,  som kommunicerar med världen genom Twitter mitt i nätterna och förnekar det han sagt bara några timmar tidigare, och försöker skapa en förljugen bild av sig själv som den störste av de stora vill jag veta vad jag behöver för att bilda mig en egen uppfattning av det hela. 

bakgrund-177

Det är en, enligt en del som säger sig vara insatta, möjligen, falsk mångbillionär som påstår sig vara den  enda som kan fixa alla problem i landet, från skatter till jobb och fattigdom och trygghet och hot mot landets säkerhet.

En oljad försäljare som vet mer, enligt egen utsago, om hur man bekämpar terrorism än generalerna i den högsta styrelsen av de militära styrkorna i landet och som de har valt till den som styr skeppet USA de kommande 4 åren. 

När han utses till ledare av den ena av de två största och starkaste nationerna i  världen vill jag veta vad som händer.

När en man som svajar som en vindflöjel i sina åsikter från stund till stund, totalt opålitlig och gigantiskt okunnig väljs till ledare av den fria världen och ges makten att förändra hela världen på tre sekunder, om politikerna ges utrymme att välja ut vilka människor såsom som värdiga att leva i landet i USA vill jag veta det.

När han genom att försöka undvika hinder bland lagar och regler försöker ge sina egna barn säkerhetstillstånd de inte har någon som helst anledning till att ha. Då vill jag veta om det och göra det genom att inte bara lyssna på skvaller utan genom att noga studera det som sker.

Det har för bara några veckor utsetts en man som slåss med den fria pressen, genom Twitter, klagar över att vara orättvist behandlad, och förnekar det som står i svart på vitt eller som rent av finns filmat, som portar pressen från sina framträdanden och presskonferenser,  till Amerikas högsta chef.

Om folket väljer en ledare som öppet säger att hans administration planerar samla ihop 2-3 miljoner människor och sätta dem i läger tills man kan slänga ut dem, endast beroende på religion, om det sker i USA, kan du ge dig fan på att det samma sakta kommer ske även i vår del.

Det som sker i USA kopierar vi likt lydiga hundar, i allt från vilken dryck vi väljer att konsumera, vilka kläder vi sätter på oss på morgonen, vilket språk vi har som inpräntat i skallen bredvid vårt eget och vilka traditioner vi firar och hur de ser ut.

bakgrund-070




Bara en fundering mitt i allt ihop. 

Man pratar om att skydda de svenska värderingarna och kulturen från utländsk påverkan. Jodu, tjenare, vi är redan, sedan  70 år ungefär, invaderade av en främmande nation som förändrat allt vi såg som vårt lands särart. 

Men vi ser det inte, för det har ju blivit normalt, som det alltid varit. Hamburgare åt man ju redan på 1700-talet i Dalsland, är det inte så? 

Kalle Anka har väl alltid varit en del av det svenska julfirandet och har inget som helst med något annat än det gamla svenska företaget Disney med rötter i Sörmlands bruksnäring på 1500-talet. 

Halloween är en tradition vi alltid firat. 

Jeans uppfanns av Nobel. 

Ford startades av den svenske mannen med rötter ända till vikingatiden, Sune Forrdel som även uppfann elgitarren och samlagsställningen doggy style,. 

För precis som det är nu har det alltid varit, och förr var det mer som det alltid varit fast mer på rätt sätt. Inga mord. Någonsin. Inga våldtäkter. För det kan alla kvinnor äldre än 60 år vittna om. Inga inbrott. Inga slagsmål. Inga missbruk och alla var fullständigt trygga och alla åldringar var tryggt omhändertagna. Barnen hade inga problem. Alla hade ett fantastiskt boende och det fanns ingen fattigdom. 

Då när allt var som det borde.

Vad fan är fläsklägg och bruna bönor smakar ju vidrigt.

Som sagt, främmande kultur har vi inte redan fått enormt inflytande av de senaste 100 åren.

Eller?




Så, om man i USA väljer en ledare som inte ens har en aning om vad som förväntas av honom och som inte heller har intresse av att lära sig något överhuvudtaget,  som dessutom omger sig med människor som delar samma okunnighet, och sedan låter dem få genomföra saker som för mig är förkastliga, då vill jag veta veta vad det är som planeras och vara beredd på att ha en åsikt som jag har skapat genom att verkligen följa det som sker och tänkt igenom det.

När man gör saker som att kalla koncentrationsläger något annat än koncentrationsläger bryr jag mig.

Jag bryr mig om att man planerar att ha män, i den blivande presidentens kabinett, som vill stifta nya lagar som förbjuder två människor älska eller knulla eller vad du vill kalla det,  med varandra, för att deras kärlek och deras lust är riktad till samma kön de själva har,  Då bryr jag mig.

För det är förbannat viktigt, jag vill inte leva i en sådan värld, jag önskar att mina barn får leva i en annorlunda värld och jag bryr mig.

Så enkelt är det.

Till och med Axl har fått nog. Twittrar till Trump att sluta gnälla.

Detta förfärliga år. Denna förfärliga tid. Truthiness. Avsky och grönt gräs.

Jag har varit tystare än ni ens kan tänka er mig någonsin vara. 

Förlamad.

Det har varit ett förfärligt år. 2016 är ett av de år jag kommer kasta bort från min egen minneshög, den stapel som ligger inom mig och ibland väcker andra minnen. 

En eld rasar innanför, inom, mitt skinn, förtär tankar och känslor.

Jag kommer ta minnet av året, krama sönder det i handen, kasta bort det, bit för bit, långt bort, ner i raviner och ner i vattenfall. Förstöra allt som jag ens kan snoka upp inom mig som har med året. 

Det enda det gett mig är sorg helt utan tröst. Det finns små guldkorn, det erkänner jag. Som i vilken hög med skit under ett utedass som helst. Men vem orkar leta efter så små fragment när resten av högen äcklar en. 

Den där känslan av pirrande oro i ryggen inför sanningsföraktet som sprider sig som en eld i ett torrt torp.

Krig med människor som vägrar förstå att för att kunna värdera världen och det som sker måste man jobba lite, söka fakta, veta vad som ligger bakom det man pratar om. Att få dem att sluta upp med att tro att det räcker med att de ”känner att det är så”, eller ”det räcker med vad jag ser”. 

Få med dem på tanken att om det skulle räcka med att kunna uttala sig och diskutera universum räcker det inte med att känna eller se och sedan bestämma sig för att det räcker.

Om man bara utgår från det man ser är jorden platt, för man kan inte se att den är rund med sina ögon om man bara tittar på skogen runt sig och horisonten vid havet. Så man ser att det som endast är framför ögonen är en platt yta som fortsätter så långt man kan se. Alltså måste väl då jorden vara platt?

Om det skulle räcka med att fastställa sakers ordning genom att man  bara känner på sig att något är på ett visst sätt skulle, genom att,  världen upplevas som fungerande totalt olika beroende på vilken person man frågar, även fungera på tusen och tusen igen olika sätt. En lång person är samtidigt kort, en snöstorm finns inte eller finns sannerligen, beroende på vem man frågar.

Om man inte söker fakta, värderar dem, inte nöjer sig med en källa utan många, inte klurar lite på hur de hänger ihop, utan bara går på magkänsla och vad ”alla andra säger” är Gud en man med skägg, eller många olika varelser med enskilda drag, eller inte ens något som finns. Ändå tror alla att de pratar om samma gud, eller att de som inte har samma syn på det som gömmer sig bakom ordet ”gud” har fel, har så fel att de borde utrotas.

För mig personligen, är det ett under att ett jävla ord kan skapa sådan förvirring. Ordet gud ställer sannerligen till det.

Carlin fackta

Om man frågar en färgblind människa, en blind person och en stum man vilken färg väggen framför dem har kommer de alla svara olika. Likt förbannat har väggen bara en enda färg. Så, vems känsla, upplevelse eller vittnesmål skall man tro på och sedan bestämma sig för är sanningen?

Räcker det med endast de tre personernas känslor och sagda ord eller måste man lägga till sin egen åsikt, många andra individers och dessutom på egen hand söka lite information kring vilka av ljusets alla våglängder som skapar upplevelsen av en viss färg. 

Jag lovar det är en hård kamp att prata med personer som bildar sin världsbild av det som deras vänner och familj och den allra första artikeln de hittar på FB säger.

Truthiness  i dess största triumfs tid. (Slå upp ordet härom du vill veta vad det betyder, annars kan du ju känna efter vad det skulle kunna betyda och nöja dig med det. Helt enligt dess betydelse)  

Det är en hård kamp att försöka få dem att tänka till, förstå att de sitter i en ekokammare där allt de hör och ser bara är den del av bilden som de redan bestämt sig för att tro på. 

Det är en hård kamp att bråka med sig själv och försöka hålla ordning på de gånger man själv hamnar i sin egen ekokammare och ta sig ut ur den och ta del av åsikter och tankar och bilder man inte tycker om.  Rent instinktivt är det jobbigt att ta del av sådant man inte tycker om. Det är ännu jobbigare att värdera det hela och komma på att man har haft fel om något. 

Men, bland det som känns som kladdigt och illaluktande finns en ren plats där jag kan stå och titta över den bruna vägg som högen skapar, se solen och gräset som lyser upp en vacker junidag. 

Ja, jag faller inför någon sorts makt och erkänner, kanske är mina minnen just nu för nära. För, helt plötsligt, när de gångna månaderna står framför mig så minns jag stunder av ro och glädje. 

Hur jag känt mig stolt. Eller utvald, Eller helt enkelt  bara lyckligt lottad. 

bakgrund-203
Hur det kändes den där varma sommardagen när hustrun, hunden och jag satt under en grön himmel och framför oss virvlade Viskans vatten. Vi satt gömda, i vår egen värld. Så nära alla andra men så långt bort. 

Eller den varma eftermiddagen när vi satt vid bara 200 meter längre bort från vårt gömsle, på en filt och pratade. Frun blev förvånansvärt full, som någon som druckit litervis med sprit, men hon blev det av två glas vin. Själv blev jag brusig i själen och fånigt lycklig. 

Vi dricker inte så ofta och aldrig speciellt mycket, blir berusade på ingenting. Jag har blivit världens sämsta alkoholist. Hon är gift med mig och när jag tittade på henne, där jag stod en bit ifrån och lekte med hunden, så blev jag alldeles varm inombords.

Inför synen av hur hon var som en bubbla av glädje och förvåning. Vi var båda två fnittriga och undrande över hur så lite kunde påverka oss så mycket. Var som pladdrade ungar medan vi sakta gick uppför backen som leder till vårt eget hem. 

Andra minnen tränger sig på. Stunden då Den Helande Maria, min äldsta son och hunden delade några vackra timmar med mig långt ovan världen, på ett berg nära hemmet. 

Nedanför oss låg området där min mor växte upp. Kvar finns bara gräs och träd och hemliga minnen under vegetationen. Stenar och rester av murar, en lyktstolpe mitt i det som håller på att förvandlas till en liten skog. En rostig hink bredvid en hallonbuske. 

Vi åt glass, pratade, slogs med knotten. Jag snattrade om vad som omgav oss, de andra flydde så gott det gick från mina ord eftersom sådant som sentimentalitet mest ligger mest för mig som människa medan de är sunda i skallen och lever i nuet. 

De där hågkomsterna lever kvar i mig. Året var förvisso förfärligt om man bara ser till helheten, men vissa saker vore dumt att slänga bort. Val måste göras, en del sorteras, en del ignoreras och en del sparas. 

Men, i övrigt?

Jävla skitår.

 

Om att få en chans efter att man varit ett svin som missbrukat.

Med risk för att reta upp många människor så måste jag säga att jag tycker att det är dags att låta Mel Gibson träda fram igen. Han har slutat dricka säger han och det brukar göra under med en människas personlighet.

Jag vet, eftersom jag själv kunde vara ett svin när jag drack, kunde kalla människor allt som jag hade att kasta på dem för att såra och för att de skulle må dåligt.

Jag kunde uttrycka åsikter jag inte hade bara för att vara elak, för att spotta på världen, trycka på punkter som jag visste skulle göra människor upprörda.

För att det gör ont att vara missbrukare och för att man som berusad ofta blir ett svin. Även om man har en bra personlighet som nykter. Återigen, jag vet och många runt mig vet hur jag kunde trycka ner dem då.

Så, ge karln en chans att visa vad han kan, göra det han kan bäst, nämligen att skapa filmer som gör att man drar efter andan, skrattar, går ifrån biografen eller soffan med en känsla av att livet är ett äventyr, eller grubblande på svåra frågor som man annars inte skulle ens tänka på.Fan, som sagt, ge karln en chans.

Så jag delade precis den här statusen på FB. Vi får se om det blir någon reaktion. För, det är ett känsligt ämne har jag lärt mig.

Musik Non Stop.

Ja jösses, den där skivan är en sådan som går rakt in i min själ, rakt in i ryggraden, sätter sig på plats, skapar nya minnen för varje gång jag lyssnar på den. Den kom under den perioden när allt, när jag, när alla runt mig, rasade ner i det där hålet som bara blev djupare och djupare med tiden.

Men just då. Jag minns att jag satt i ett badkar. Eller hos en vän i hans soffa. På en kyrkogård på vintern. På bussar, mitt hem, i öronen medan jag går. Så många minnen, de staplar sig på varandra och just nu skapar jag ett nytt som kommer lägga sig på de andra och ibland kika fram för att göra mig både stark som stål och mjuk som ett nytt grässtrå som kämpar sig upp i vårens solsken, omgiven av kvarliggande snöfläckar och alla andra små strån som jobbar för att överleva och få uppleva sommaren.


Tabula rasa. Världen som jag ser den. Allt du läser är sanningen. Eller är det bara mina drömmar? WoBWorld v.3.0 Våga vara rädd.