Vad är ödmjukhet?

Någon sade jag skulle vara ödmjuk.

Men, ärligt talat. Det är väl bra att vara det. Men, att vara ödmjuk betyder väl inte att man ska ta all skit?

Eller har de som vägrar vara annat än kragstolta rätt att kräva att man skall vara ödmjuk, och då mena man ska vara krälande, en ens en liten rätt att vara annat än det som de är? Stolta över ingenting.

13716131_10206583733767301_5034573545866071080_n

Nedanstående man kallade mig idag söndersupen knarkare, parasit, utslagen, okunnig och obeläst, någon som ingen bryr sig om och som ingen orkar med. Tja, det är nog rätt en del. En del är fel. Vissa saker nuddar vid sanningen och tydligen är inget av det något som herrn vågar stå för på allvar. En herre jag trodde var, inte en vän, men i alla fall en ärlig bekant. Det enda jag hade gjort var att ifrågasätta hans uttryck om att “kroknäsorna sitter på sina pengasäckar”. Eller om det var påsar. Fan vet.

Så. Det som är sagt, en liten del av det, för länge sedan sagt, finns besparat och nog verkar det som att jag är rätt trött på det hela. Det värsta har jag tagit bort, det är nog bäst så. Så, jag struntar i det från och med nu.

Så länge.


13781879_10207138675688767_8269348453854651874_n

Svenne Björklund
Svenne
Lite sent nu?! 😄
Bror
Får sätta upp en skylt på både infarten och vändplatsen med ett stort FÖRLÅT! 🙂

Svenne Björklund
Svenne
Fortsätt framåt och var ödmjuk ist! 🙂

Bror
Jo det är enda vägen fram. Ska bara försöka lära mig vara ödmjuk och det var fan svårare än jag trodde. Så är det när man har ett uppblåst ego 🙂

Bror
Jag ringer in morgon så ska vi prata ut. Det här är redo att redas ut. Slå mig på käften om du orkar, för något som hände för 7 år sedan, slå mig på käften för något som sker nu. Men, jag tar inte all skit. Så, svara i morgon kära du, så ska vi reda ut det här du trasslat dig in i.
Svenne Björklund
Svenne
Dra åt helvete med dej! Vill varken se eller prata med dej! Jag har annat att göra i livet!

Here comes the sun.

Jag vet inte, men nog känns det som att livet kanske kan bli bättre nu?

Jag hoppas det. Vaknade tidigt, utsövd efter att ha sovit bort några dagar mer eller mindre. Bara sovit, gått ut med hunden och sovit vidare. Precis vad jag behövde.

För varje dags sömn har jag blivit lite piggare. Lite starkare. Mer redo att slå tillbaka när livet ger mig en knuten näve i ansiktet. Mer levande.

Så morgonen sprudlar av fågelkvitter, doften av kaffe, smaken av ett nikotintuggummi. Katterna har fått mat och ligger och spinner i varsitt hörn, hunden ligger fortfarande och snarkar så tapeterna rasslar i sovrummet.

Kanske kanske. Kanske idag är början på resten av livet och en bra sådan.


12032650_10153581794115890_8169600315453767044_o

Madness is your friend.

“You realize you’re an alcoholic when you repeat yourself …
You realize you’re an alcoholic when you repeat yourself …
You realize you’re an alcoholic when you repeat yourself …
God Damn it !”

Robin McLaurin Williams.

626203300-robin-williams-quotes-pictures

Jag hoppas jag har fel. Snälla, låt mig ha fel.

Är det årets svartaste måndag som väntar?

Jag är nog sjuk. För mycket har krånglat de senaste två åren. Nya saker som rasar. Det är som att jag som alltid trott mig vara gjord av hårdaste stål, som överlevt så mycket konstigt, allt från att bli påkörd av en taxibuss och där läkaren förklarade för mig att jag på inget sätt borde överlevt, men jag bara fick lite blåmärken, till att fylla min kropp med allt som är farligt och giftigt.

Det enda som varit söndrigt är min själ och mina tankar.

Men efter att ha fyllt 40 så började saker krångla. Små saker, stora saker. Inget jag blivit rädd för, men väldigt irriterad. Ryggvärken som plötsligt blivit helt olidlig vissa perioder, till att balansen bara försvunnit och jag knappt kan stå rak när jag väntar på bussen.

Det är små saker som sagt. Men tillsammans har de blivit kors att bära. Jag har rökt runt 33 år, inte haft rökhosta en enda gång. Förrän nu när lungorna piper och väser när jag ligger ner, det känns som att jag inte får luft. Höfterna gör ont efter att jag har promenerat lite längre. Korsryggen skriker av smärta när jag reser mig upp efter att ha suttit i soffan.

frihet

Magen värker, brinner som eld. Det är svårt att pinka. Några gånger har jag haft perioder av två-tre dagar när jag för mitt liv inte kunnat gå rak utan varit helt sned, tänk dig som att jag bugade mig helt och hållet, men åt sidan. Det har dykt upp några gånger som sagt, inte gjort ont, men jag har för mitt liv inte kunnat resa mig upp. Som en förlamning i överkroppens ena sida.

Jag ser suddigt på ena ögat. Ibland somnar mina fingrar på vänster hand. Ibland är det som satt jag går på små kuddar under fötterna, andra gånger får jag glödande smärta under fotsulorna. Det där dyker upp och sen försvinner det efter några dagar.

Jag kan få några dagar när huden kliar så jag blir tokig. Jag vaknar på morgonen och upptäcker att jag har rivit sönder ryggen och magen under natten. En del dagar och nätter får jag myrkrypningar i både ben och armar.

Några gånger har jag ramlat gång på gång när jag varit ute och gått med Dipp. Ungefär som när man varit så full så att man inte kunnat gå rak och snubblar på allt hela tiden.

Ibland får jag svårt att prata. Jag får små kramper runt käkarna och läpparna och kan för mitt liv inte uttala orden jag ska säga. Jag stammar och försöker men det går inte.

Allt det där, plus tusen små andra saker dyker upp, försvinner, håller sig borta i månader, kanske rent av ett år, för att sedan, poff, dyka upp igen.

Nå kära vänner. I morgon ska jag till läkaren och förklara allt det där.

Jag är ju rätt säker på vad det hela handlar om. Ju mer jag läser om det, googlar på det, tittar på människors personliga berättelser om sina liv och upplevelser kring det hela, så…

Vad tror ni kära vänner? Gissa vettja.

Undrar om inte gud är ensammast av allt och alla.

Jag är aldrig rädd för att vara ensam. Snarare söker jag ensamhet. Människor är ändå idioter. De flesta i alla fall. Jag ska bygga en mur mot folk och de ska själva få betala den.

Ensamhet är något vackert. Egna tankar. Ingen som säger emot. Runka utan att behöva smyga. Man kan göra det i köket om man vill. Varför man nu skulle vilja det. Inte jag i alla fall. Fast …

Men kärlek behöver jag och hittar jag sådan vill jag vara fylld av den, vara nära den. Ensamhet är inte så vackert då. Att vara ensam när man är två, när kärleken blev halv. Det dundrar och slår i mig.

Ensamhet, ja, den är aldrig farlig. För, vad kan den göra för skada?

Jag har anteckningsböcker fulla med saker jag vill skriva här, visa upp. Men de ligger nog bäst där de är. Det finns väl en anledning att de hamnad på papper och inte som ord på en server.

Om jag bara kom ur det här klistret jag sitter i, som i en flugfångare, en sådan där som man hänger i taket och sedan då och då tittar på och tycker synd om flugorna tills potatisen är färdig.

Vi lever i en tid jag aldrig mer trodde skulle återkomma. Allt är så extremt. Från galna människor som spränger ihjäl sig själv i syfte för att döda så många som möjligt, till de som är på andra sidan och nöjer sig med att bara döda så många av de andra. Alla hatar alla, vänner blir smuts, den man trodde var klok visar sig vara en idiot.

IMG_20160430_175535

Fast de tycker väl jag är en idiot. Rätt schysst tanke. Idioter tycker jag är en idiot och då blir det inget värt.

Nu ska jag dricka kaffe. Röka sönder mig. Söka en svår död.

Jag är rädd för att dö ensam. Det är den enda ensamhet jag är rädd för. 

Men den är rätt monumental. 

Tabula rasa. Världen som jag ser den. Allt du läser är sanningen. Eller är det bara mina drömmar? WoBWorld v.3.0 Våga vara rädd.

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: