Att inte fånga lyckan är som en gåva till livet.

Vem hittade på myten om att det går att finna lycka som ett tillstånd som är kvarvarande resten av livet?

Som att man kunde byta sitt vanliga lite grå känsloliv mot sprudlande glädje hela tiden?

Själv är jag övertygad om att det vi kallar lycka är en omöjlighet att uppleva förutom korta korta sekunder eller minuter. Sen svalnar den igen och man står där lika mellan-vanlig. Som den mesta tiden av livet består av.

Är det inte egentligen så att det är jakten på lycka som gör oss olyckliga?

Lennon

Smuts.

Kanske kan detta bli en början på en bok?    

 21:28:43  2016-09-22   Viskafors


Början. Men på vad?


Han fick en droppe i ansiktet. En som hoppat upp från vasken där en flod av spya forsade ur hans mun. Ner i diskbänkens djup. Vattentunn spya som luktade sur mage och öl. Händerna darrade, allt susade, vitt brus över allt som ögonen såg.

Det var ännu en sådan dag. Eller snarare morgon, det kunde vara natt med, han visste inte än, men vem bryr sig egentligen om sådant när man ägnar de första minuterna av sitt uppvaknande med att kräkas och försöka dricka öl samtidigt.

Han sparade alltid en öl till dagen efter, en 10,nått. En stark, som smakade sprit och som egentligen nog bara dög som bordsvax. Men den var en livräddare, en trygghet. Den trollade bort allt brus och skakningar. Dämpade den skrikande ångesten.

Försöka dricka, droppe för droppe, det var alltid lite som stannade kvar i magen. Som nådde blodet. Trots rinnande ögon, snorig näsa, spya i ansiktet så fanns det något av ölens magi som stannade kvar. Räddande, magisk, helig, hans bästa vän.

När den dagliga proceduren var klar och huvudet blev användbart började små minnesfragment av gårdagen ramla tillbaka. Bipolär, tänkte han.

Jag är bipolär.

Maniskt deprimerad. Knas. Sjuk på riktigt. Men, äntligen, en förklaring, en karta över livet. En förklaring till varför livet blivit, nej, förresten, alltid varit, så jäkla krångligt. Från början var allt lite skevt. Annorlunda.

Läkaren hade sagt det som om det vore en självklarhet. Som om det var ett under att ingen sett det tidigare. Kanske var det så. Ett under att han gått ensam hela livet. En ensling som var mer social än vad som behövdes ibland. Skrattat lite högre än de andra, sovit längre än någon annan eller inte sovit alls.

Bipolär typ II med blandepisoder, hade läkaren kallat det. Vad det nu egentligen betydde. Han visste inte riktigt, skulle väl ta reda på det, någon gång. Var nog bäst att göra det. Men inte nu. Inte än. Först var det mer öl, en smula kaffe och morgondosen av alla tabletter, en massa cigaretter att ägna sig åt.

Spola bort resterna av maginnehållet från vasken, brygga kaffe, leta efter en tändare. Det var mycket som skulle göras. Kanske var det en flykt, ett undvikande från det som var han själv. Kanske var det bara en av alla de där små tvångstankarna som gjorde att saker och ting måste göras i rätt ordning tills de var avklarade. Men det spelar ju ingen roll. Vad det än var som gjorde att han inte började rota i alla svar och frågor kring den där diagnosen så glömde han faktiskt av allt i några timmar.


Disk och annat
Disk och annat

Vad tror ni?

Kan det bli något!

Related Images:

Tiden när allt står stilla och tystnad blir ljud.



Det fanns en tid för blodigt allvar
Det är dags nu, vi ska sluta leka
Vi kommer aldrig vara säkra på vår sak
Vi kommer alltid tveka
Du kommer alltid ha en plats
I mina drömmar, mina minnen som den rätta
Men i bruset är det svårt att höra ljudet av ett annat hjärta

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Vi kommer aldrig hitta vägen om vi inte tillåts misstag när vi letar
Det finns frågor ingen ställer, som har svar som ingen av oss vill veta
Jag kunde se i dina ögon att jag inte var ett svar på dina frågor
Men jag har alltid haft så lätt att bara surfa, glida, stjäla andras vågor

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Bortom snön som täcker landet
I skydd av mörkret över staden
Ligger våren tyst och väntar
Som en laserman på taken
På en tyrannisk barndomssommar
Som regerat våra minnen
Från en tid svältfödd på bilder
Låt nu revolutionen komma (komma, komma)

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Läs mer: http://kent.nu/latar/om-du-visste-vad-du-ville/#ixzz4Kl3j7OSx


dsc_0055

Hur faen blev jag pervers och söndersupen?

Alltså, att beskrivas som varandes en pervers, söndersupen och nerknarkad person, psykfall,  illa omtyckt av alla, ingen människa. har någonsin brytt sig om mig, alla tycker illa om mig, och allt detta  sagt av en uppenbar antisemit och rasist med en alkoholproblematik och promiskuösa problem måste jag erkänna retar mig.

Speciellt det där med att hen säger jag är  pervers retar mig extra. Dessutom, det hela grundat  på  ett Monty Python inspirerat skämt utfört för 7-8 år sedan. Nog har jag begått de allra flesta synder som man orkar räkna upp, det ska då gudarna veta, men just den delen, pervers, har jag då aldrig ansett mig vara. Men, där ser man. Ännu en stämpel på pannan.

dude

Inte nog med att man aldrig någonsin kan bli av med stämpeln som missbrukare trots att man har ändrat sin livsföring radikalt och det för ett antal år sedan, det spelar ingen roll vad man gör egentligen, man kommer för alltid vara en skandalös alkis ändå.

Dessutom måste jag påpeka att knark aldrig varit min grej. Jag har varit folkölsalkis av stora mått, upp till 18 st 3,5% burkar om dagen, , men droger förutom de som farbror doktorn skrivit ut, har jag då aldrig ägnat mig åt.

Dessutom, det var sommaren 2007 eller 2008. Släpp det för fan liksom.

Det enda jag kan säga om det hela är: hrmph, jag är uppbragt.

Tabula rasa. Världen som jag ser den. Allt du läser är sanningen. Eller är det bara mina drömmar? WoBWorld v.3.0 Våga vara rädd.

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com