Ännu en dag, ännu en kväll

Så var det kväll igen. Inte så illa alls. Ska försöka komma i säng i tid i kväll tänkte jag. I morgon så funderar jag på att åka och träna, har slarvat med det och det är ju inte så bra. Så jag säger som Miss Borderline, SKÄRPNING! :-)

Idag har jag inte fått så mycket gjort. En tur till Knalleland för att handla, en trevlig stund hos före detta frun där vi tittade på tv och pratade. Hon skällde på mig för att jag slarvar med min sömn, med min mat, med mitt liv. Hon har så rätt. Som hon oftast tenderar att ha. Jag brukar försöka försvara mig men innerst inne vet jag alltid att hon har rätt. Hon känner mig allt för väl för att bli lurad av min ordsvada och hur jag vänder på saker tills de är oienkännliga.

Mitt exem blir bara sämre och sämre, värre och värre, allt mer sårigt som timmarna går. Som om något vill ut, bort från mig. Som om min egen hud fått nog av mig. Som en försmak av dödens förstörelse av kött och hud.

Jag har en enorm handsvett, som om kroppens vätskor även de vill ur denna arma kropp jag har. Min teori är att nu när ångesten lyser med sin relativa frånvaro så måste det onda ut på något sätt. En del får magsår, en del hjärtinfark. Jag får handsvett och exem. Fast jag föredrar det framför ångest vilken dag som helst.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.