Ännu en tanke


Det var mörk när hon fann mig, svart ljus, sammetmjukt vacker tomhet. Hon stormade in, som en vind i mitt liv, nådde min ande, gav ljus åt min själ. När hon gick vände hon sig om, log brett och jag fick se en glimt av gud.

Min saknad är utan botten, min sorg utan hopp. Förutan henne är min tillvaro utan mening, förutan hennes glittrande ögon mitt liv utan själ. Jag hoppas på hennes kärlek vareviga dag, varje sekund fylls av hennes väsen. Hennes röst fyller mig, minnet av hennes hand på mitt lår, ett svagt stön i mitt öra.

En kärleksakt gjord för gudar, en beröring gjord för mig. Hennes kropp var min att äga, hennes själ min att ta. Höft mot höft, ben mot ben. Hud brinnande av åtrå, grumliga ögon. Stilla ljud, varmt ljus. Bortkastade täcken, kuddar på golvet, svett som blandades. Utan detta dör jag lite sekund för sekund. Utan detta finns jag inte. Mitt kön vittrar och försvinner, min ande förtvinar. Hennes sälta i min mun, hennes gröna vackra ögon i mitt minne.

Tiden har gått och hon är inte längre min, tiden har trollat bort vår magi.

Annonser

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: