Apr 11

Att tänka som en maskin.

När jag går upp på morgonen har jag samma ritual varje morgon. Tända en cigg, sätta igång kaffebryggaren och läsa nyheterna på nätet medan kaffet bryggs. Sen blir det kaffe och cigg och papperstidningarna. Ibland har jag läst något, någonstans, som gör mig upprörd hela dagen. Jag har svårt för att släppa taget om saker som gör mig förbannad, även om jag, som det heter, jobbar på det.

Idag läste jag om att man nu ser över sjukfärsäkringen eftersom man kommit fram till att den är lite väl fyrkantig. Allt väl på jorden. Det känns väl som några år för sent, men bättre sent än aldrig.

Men så läser man kommentarerna på artikeln. Jag blir så jävla arg och ledsen över hur en del tycker sig ha rätten att vräka ur sig vad som helst och sedan nästan varje gång ha som argument för att tycka så att de minsan inte faller för det som de kallar ”snyfthistorier i dagspressen”. Fattar dom inte att de pratar om människor av blod och kött? Fattar de inte att de slår på en grupp människor som redan mår förbannat dåligt i ett samhällsklimat där du mäts enbart utefter din arbetsförmåga och där allt annat kallas för utanförskap? Vad nu det är? Vad är det man står utanför om man inte arbetar? Mänskligheten?

Idag så slängde jag in mina egna kommentarer men givetvis fick jag tillbaka att jag, gissa, gått på snyfthistorierna i dagspressen och att de minsan känner flera som är sjukskrivna och inte vill jobba.

Fan, jag blir så förbannad att jag skakar. Men jag vet också att jag måste kunna släppa den där ilskan, den leder ingenstans, den gör inget annorlunda. Det enda jag kan göra är att hålla huvudet kallt och när det behövs argumentera med fakta. Inte för att man då när fram till de blinda, men för min egen skull

Men återigen, jag häpnar över dagens empatilöshet. Eller om det alltid varit så men att det nu för tiden är accepterat att tänka som en maskin?

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: