Att sakna sitt jobb

Jag var på min gamla arbetsplats häromdagen eftersom före detta fruns äldsta dotter arbetar som passungdom där. Väl där träffade jag min före detta flickvän som nu arbeter som sjuksköterksa där och som har fått både barn och blivit med hus sedan vi sågs senast. Det var trevligt att träffa på henne, hon såg ut att må alldeles utmärkt.


Jag var även uppe och pratade lite med en vårdtagare. Det gjorde susen för självkänslan eftersom hon pratade så väl om mig och önskade mig tillbaka. Det allra roligaste var at hon hade sett att jag var överbelastad när jag arbetade där. Nu är det 4-5 personer som gör samma jobb som jag gjorde ensam på den tiden. Så det  inte så konstigt att jag blev knäpp till slut. Känns gott att liksom få det svart på vitt på att det inte var jag som var svag utan att det var arbetsuppgifterna som var omöjliga för en en person att sköta.


Konstigt nog så längtade jag tillbaka till jobbet när jag satt och pratade med vårdtagaren. För jag trivs ju verkligen med kontakten med vårdtagarna och jag vet att jag är duktig på att ta folk. Dt är allt det där andra som är så förbannat tråkigt. Alla tröttsamma möten, papper, papper, papper och alla dessa organisationsförändringar som görs mest för att någon chef vill visa att den minsan sköter sitt arbete. Man får aldrig någon arbetsro utan det skall utarbetas nya riktlinjer var femte minut. Förändring för förändringens skull.


Det roliga med det hela är att har man bara varit kvar tillräckligt länge så finner man att det är samma hjul som snurrar. Man förändrar bara saker så att de blir annorlunda men för det mesta har man arbetat på det sättet tidigare och sedan dömt ut det hela som ickefungerande. Men eftersom cheferna ändras så vet de ju inte om att deras nya fantastiska idé redan har provats 10 år tidigare så de kör på.


Så när jag tänker närmare på saken så längtar jag inte så mycket efter mitt arbete.


Men jag saknar vårdtagarna och mina arbetskamrater, det gör jag.

Annonser

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Maria P skriver:

    Ja du…
    Visst hade vi i larmgänget kul? Och det var inte bara vårdtagarna som såg att du hade för mycket att göra. Även vi andra. Hade vi kunnat hjälpa dig mer med arbetsuppgifter så hade vi gjort det, det vet du. Men det är ju det här med att som usk:a få delegering att utföra vissa ssk-uppgifter.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: