Bara skit jag måste få ur mig.

2011-12-18

14:23:44


Ibland är tankar bara i vägen.

Igår när jag och hunden var ute i skogen, mitt i allra svartaste skogen där inga ljus når in, så började jag fundera på vad det är som gör att vissa av oss människor är svagare än andra, rent mentalt alltså. Vad är det som skiljer en maskrosunge från ett mobboffer? Vad är det som gör att en del kan koncentrera sig på det goda i livet, oavsett hur livet ser ut för dem, medan en sådan som jag hela tiden lever i den allra svartaste sörja även när allt är tryggt och varmt omkring mig?

Mae West posing in front of mirror for promotion
Image via Wikipedia

Men svaga sinnen och depression funkar ju så. Det spelar ingen som helst roll om man har pengar eller inte, om man har stor familj som stödjer eller inte, om man har vackra barn och en fager fru. När allt slår igen uppe i skallen så kan man inte hejda det på något sätt ändå.

För jag började ju faktiskt där en gång. Stort hus på landet, jobbade som chef, hade utbildning och hälsa. Men likt förbannat så fann jag mig själv helt plötsligt på en smutsig madrass helt utan trygghet eller ljusa tankar. Hur gick det till? Jag vet inte, kanske vill jag inte ens veta. Det är nog bäst att låta det bero, låta det falla i glömska.

När jag var liten växte jag upp som ensambarn. Började skolan helt utan social färdigheter, hade aldrig behövt lära mig att stå på mig, att ta plats, att försvara mig. För i min värld var ju allt det där självklart. Kraschen blev total. Jag kunde för mitt liv inte försvara mig, de allra enklaste barnagnabb blev till katastrofer inuti mig. De där katastroferna formade mig, de ligger till grund för min självbild.

Det retar mig det där. För om jag då vetat om att jag har lätt för sociala kontakter, har lätt för att skaka av mig saker utan att bli sårad, så hade mitt liv nog sett helt annorlunda ut. Inbillar jag mig i alla fall. Men vem vet?

I vilket fall som helst så är det andra dagar nu. Jag har blivit mer hårdhudad. Livet stärker, det som inte dödar och allt det där. Men ändå är jag svag. Så svag, min värld faller samman lätt. Kanske lättare än den gör för många andra. Ingen sisu.

Äh, skit samma, varför sitter jag och ens funderar på detta en söndag en vecka före jul liksom?

Bättre att gå ner till källaren och leta efter porslinstomtar.

 

Enhanced by Zemanta

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.