Sep 02

Boken jag aldrig skriver.

Soffans filtar och kuddar ligger huller om buller.

Jag sov i soffan största delen av natten och har väl min vana trogen viftat och sparkat vilt i sömnen. Men det spelar ingen roll. Jag är vaken nu och slipper marorna i några timmar. Filten får ligga en liten stund till. Den behöver vila.

Dammsugaren står redo på vardagsrumsgolvet. Men jag orkar bara inte. Annat lockar mer. Som att stirra in i skärmen och söka inspiration till boken jag, som alla andra, skriver. Det är populärt nu, att skriva en bok. Alla tycker de har en bok i sig och kanske är det sant. Jag tvivlar på att jag skulle ha en boende i mig. Jag får lyfta mig i håret för att locka fram den.

bok

Men jag gör det. Dessutom, med handen på hjärtat, alla kan inte skriva men det kan jag. Det är det enda jag är säker på, att jag kan skriva. Kanske inte bäst, kanske inte mest rätt. Men det är mitt språk, jag har funnit det.

Fast nu händer inget, förutom det här då, det som jag sysslar med ibland för att glömma världen utanför. Min egen WoBWorld. Det är kanske rent slöseri med tid att skriva här. Men det ger mig väldigt mycket så jag skriver. Jag kan inte mycket mer i världen. Är kass på mycket, halvbra på en del andra men skriva, det gör jag bra. Inte bäst, inte i närheten, men det skiter jag i. Skriver likt förbannat.

För ärligt talat. Vad är meningen med att gå med dammsugaren och städa redan rena ytor i väntan på att Den Helande Maria kommer hem? Jag har fixat upp en spegel i hallen, dammsugit, dammat, sorterat disken, tvättmaskinen går runt runt.

Allt i jakten på att glömma livet.

2 kommentarer

    • Sophia Odh on 2 september, 2013 at 16:36
    • Svara

    Samma här, det enda jag vet att jag är riktigt bra på, som alla alltid hyllat mig för är förmågan att bemästra ord i skrift. Och jag skriver, skriver noveller till tävlingar i alla dess genrer. Skriver små sagor och berättelser till barnen, små verser och odeliknande dikter i present till släkt och vänner. Och jag vill skriva, har börjat skriva boken om mig själv, min bok. Men jag vågar inte fortsätta, 1.5 sidor lång har den blivit vilket krävde oändligt många cigaretter för mycket ångest och mardrömmar. Och jag vet att det blir värre, så därför stannar jag här, så länge. Jag tror att man måste vara otroligt stark i själ och psyke för en sån bok. Beundrar dom som har skrivit, lika Mycket som jag ärligt talat ser ned på dom som skriver bara för att (typ blondinbella och liknande) men du är en sån sorts människa som jag tror jag. Och din bok kommer att bli bra, försök släpp kraven och berätta fritt ur tanken som i bloggen så kommer det släppa tror jag. Önskar dig all lycka med boken!

    1. Tackar för peppet. DU kommer nog loss en vacker dag.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: