Botten. En slags idol.

Ibland kan man längta sig ihjäl efter en speciell vän. En männíska som laddar batteriet. Som ger vila för själen. Som är en lisa för ande, kropp och som man åtrår mer än bara till kropp. Det är svårt att längta efter en sådan person. Det är svårt att låta en sådan vän gå sin egen väg.


Ibland måste man trots det låta det ske. Man har inget val. Man får nöja sig med att stirra på ryggen, längta efter ett par varma armar runt ryggen. Låta livet gå sin egen väg. Finna sin egen ensamhet. Finna sig själv. Nöja sig vid det.


Men ibland känns det som om botten går ut. Bara för att en annan människa är fri att gå sin väg.

Annonser

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: