Bottenlös förtvivlan.

Just nu är jag så liten som man bara kan bli. Stukad och nästan försvunnen från ytan. Det känna återigen som om jag drunknar i all skit som omger mig. Missförstå mig inte nu, snälla. Jag har mina älskade barn, min få vänner och min kärlek Maria. Men jag faller ändå igen. Jag är säker på att jag inte kommer falla så långt ner som jag en gång gjorde. Men jag faller ner mot ett djup som jag inte kan hantera just nu.

Försäkringskassan ringde. En hård röst i mitt öra. Jag tror inte hon är elak, hon som var i andra änden, jag tror med hon stålsatte sig för ännu ett jobbigt samtal till en för henne nästan okänd person. För henne är jag bara ett namn och ett personnummer på de pappren hon har. Men jag bor mitt inne i det som är mig. Mitt i allt det sjuka som bor kvar. Hon berätta de att jag troligen kommer få ett avslag på den ansökan om 18 månaders sjukpenning. Jag blir utkastad från allt. Som en tom sardinburk. Som om jag luktade så illa att ingen vill ta i mig.

För jag är ju inte frisk. Jag har lång väg att vandra innan jag blir någon som klarar att vara bland folk längre än en stund. Jag har lång väg att vandra innan jag kan koncentrera mig på något en längre stund. Efter 10 minuter tappar jag tråden och oron kryper i mig.

Jag kan inte. Jag klarar inte. Det går inte. Jag kan inte gå ut i världen än. Att sitta här och skriva är inte samma sak som att gå utanför dörren. Ibland kan jag röra mig. Ibland klarar jag att prata med någon. Ibland klarar jag att åka  buss. Ibland fixar jag att stå i en kö. Men bara ibland. Jag vet aldrig när det sjuka ska komma upp till ytan. Det finns än så länge inget försvar för det där. Det lurar i mig och kommer upp i sömnen, i vardagen, i livet. Hur ska man försvara sig mot att vakna med skärande ångest. Vilka avslappningsövningar ska man göra i sömnen?

Jag hoppas att allt det där ska försvinna en dag. Jag hoppas att någon gång få en vettig inkomst, en som ger mig möjlighet att leva utan att hela tiden vara orolig för att inte kunna äta dagen efter. Djuren kommer alltid först. Alltid.

Min kärlek till Maria får inte gå sönder på grund av detta. Jag fixar inte det. Jag har lämnat eller blivit lämnad för många gånger för att låta någon sätta mitt hjärta i brand och sedan släcker det.

Så jag kämpar. Jag tänker inte ge upp. Jag tänker inte falla så långt att det gör ont att nå botten.

Men hur?

Det var så länge sedan, i ett annat liv. När jag var hel. Eller, nu pratar jag skit, det var när jag började tappa greppet. Jag blev till bara en fasad.

httpv://youtu.be/-4YEW8uibkY

I would tell you about the things
They put me through
The pain I’ve been subjected to
But the Lord himself would blush
The countless feasts laid at my feet
Forbidden fruits for me to eat
But I think your pulse would start to rush

Now I’m not looking for absolution
Forgiveness for the things I do
But before you come to any conclusions
Try walking in my shoes
Try walking in my shoes

You’ll stumble in my footsteps
Keep the same appointments I kept
If you try walking in my shoes
If you try walking in my shoes

Morality would frown upon
Decency look down upon
The scapegoat fate’s made of me
But I promise now, my judge and jurors
My intentions couldn’t have been purer
My case is easy to see

I’m not looking for a clearer conscience
Peace of mind after what I’ve been through
And before we talk of any repentance
Try walking in my shoes
Try walking in my shoes

You’ll stumble in my footsteps
Keep the same appointments I kept
If you try walking in my shoes
If you try walking in my shoes
Try walking in my shoes

Now I’m not looking for absolution
Forgiveness for the things I do
But before you come to any conclusions
Try walking in my shoes
Try walking in my shoes

You’ll stumble in my footsteps
Keep the same appointments I kept
If you try walking in my shoes

You’ll stumble in my footsteps
Keep the same appointments I kept
If you try walking in my shoes
Try walking in my shoes
If you try walking in my shoes
Try walking in my shoes


Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. puffan78 skriver:

    Åh vad jag känner med dig! Been there, done that liksom. Utkastad från FK, inkastad på soc. Hela tiden en känsla av att vara misstrodd och att någon flåsar en i nacken. Jagad. Paniken över att veta att man ännu inte fixar biffen medan kraven ramlar över en.

    Är själv på väg att bli deppo, faller handlöst. Men vi ska kämpa! Vi klarar detta… väl?

    Du är så fin. Låt ingen trampa på dig. Är glad att du, förutom barnen&djuren då, nu har någon att älska och som älskar dig tillbaka. Det är du fan värd. Och jag hoppas det tar dig långt!

    • WoB skriver:

      Vi fixar detta :-) Det gäller bara att ta och greppa det man har som är gott i livet och hålla i det för glatta livet. Tack för dina fina ord och som sagt, vi fixar detta :-)

  2. Jackie skriver:

    åh, jag förstår så mycket av de känslor du går igenom just nu. samtidigt som jag inte har en aning om hur ditt bagage ser ut eller hur mycket det väger.

    jag hoppas att du kan få fortsätta återhämta dig i den takt du behöver – utan att försäkringskassan kastar bort dig.

    • WoB skriver:

      Landet är fullt av oss stukade människor och det verkar som att någon gått fel i hur vi uppfattas. De känns ju nu som att man är något sorts allmängods som det är ok att sparka på. Men jag tänker inte ge mig. Jag kräver att behandlas med respekt efter alla dessa år med ångest och depressioner och nattsvarta tankar fast jag jobbade tills jag föll hela vägen ner. Det är det enda man kan göra.

  3. Maria skriver:

    Det gör så jävla ont i mig.

    Tårarna av hjälplöshet rinner längs mina kinder

    Jag vill så gärna kunna göra något!

    Jag är så rädd att du ska falla för djupt, börja dricka, gå under.

    Älskar dig enormt mycket

    • WoB skriver:

      Det här reder vi ut. Det är än så länge bara frågan hur, men nog ska det bli bra i sista änden ska du se :-)

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: