Brefkorrenspodens till Sven- Erik, Petter-Svin med resten av packet. Som gammal alkis kommer man aldrig undan. Men jag är starkare än så.

Jag är, som du kanske redan vet, alkoholmissbrukare. Alkis. En sådan där. En skräpbit som är i vägen och som för evigt blir förklarad som korkad och dum och borde ta sig i kragen. Det där är en bit av allt som bildar mig. 

Hur var det nu? Igel eller nått sådant.

Men långt ifrån hela det som är själva mig. Men, den där biten är den som jag blir dömd som, resten av livet. 

Som före detta missbrukade kan jag berätta att det är som en helt ny värld när man slutar missbruka.

Tänk er att ni hamnar, helt plötsligt, i en främmande stad med en familj som du knappt känner och som aldrig helt kommer lita på en. Allt är nytt, det gamla livet var tryggt och vanligt. Det nya är ett mysterium, helt utan karta.

Och efter några år kommer insikten att man ska leva i den där nya världen, skapa en karta själv och att inte längre har sitt skydd att använda.

Så, i den kampen ingår tvivel, rädsla, skam, oro, tankar om, att kommer jag klara av att leva så här? Mardrömmar. Rädslan för att kroppen tagit skada. Sorgen över att lämna sina gamla vänner och skaffa nya som inte triggar missbruket.

Då är det lätt att bli vilsen, deprimerad och att hålla den nya masken lika hårt som den förra.

Jag är trots allt en man som fick 1.5 på högskoleprovet, som har en kandidat examen med huvudämne omvårdande. Jag är Leg. sjuksköterska, jag har arbetat som sjuksköterska och enhetschef med ansvar för 7 avdelningar och med ca 35 personal att stötta och försöka ge scheman som är ok, det var jag som satte deras löner varje år. Jag hade en budget på ca 10 miljoner att hålla ordning på. 

Som sjuksköterska hade jag samma 7 avdelningar att sköta om, i samarbete med läkare och undersköterskorna. 

Så. Jag har talets gåva, är verbal, hymlar inte med mina åsikter, är rak i kommunikationen. Allmänbildad, rätt snygg.

Så, jag blir så trött på att en del människor tycker jag är dum i huvudet och allt skit jag får kastat på mig. För de, kanske är det precis du som läser just nu som är en av de som pratar bakom ryggen eller skickar hotbrev och skit på min mailbox.

Du, jag är inte dum, snarare tämligen smart och har en erfarenhet som inte alla har. Lever man sig igen ett barndomshem där kraftigt våld blandades med att få oerhört mycket kärlek växer man upp och jag lovar, redan från 6-årsåldern så hade jag medan varit med om såpas  mycket att jag inte var det allra minsta rädd när jag började skolan. De kunde inte nå mig, för deras små försök att skada mig märkte jag knappt av. Som sagt, min själ var redan immun mot attacker.

Dessutom var jag mest en nihilistisk unge, i skolan drabbades jag ofta av letargi och tror inte jag lärde mig något på det där stället. Men på biblioteket kunde jag sitta, läsa böcker som handlade om det vi skulle läsa i skolan, men böckerna på biblioteket var inga barnsagor, som de flesta i skolan var. Ö
*
Det var ju dessutom ingen ide´ att påpeka alla fel som våra skolböcker bjöd på, eller att protestera när lärarinnan lärde oss sagor och myter om Gustaf Vasa och Karl XI. De lärde ut fel fakta och vem fan behöver det. Så jag nöjde mig med mina egna böcker och biblioteket. 

Så du. Ja precis du, betänk ditt liv innan du dömer mig. Eller ännu bättre. Tig!

Eller, tig likt förbannat. Vikingarna dog ut och det gjorde de väl för att de var svaga och underlägsna resten av tidernas alla människor

Människan är det enda däggdjur som fått för sig att inavel är något bra.

 

Ett svar på “Brefkorrenspodens till Sven- Erik, Petter-Svin med resten av packet. Som gammal alkis kommer man aldrig undan. Men jag är starkare än så.”

  1. Du är inte korkad, du är smart och rolig att diskutera med.
    Jag saknar våra djupa diskussioner under den första bron

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.