Låne Penger | Halvin liittymä | Beste Kredittkort 2018 | Strømleverandør | Innbruddsalarm Pris | Sammenlign Forsikring | Billigste Mobilabonnement 2018 | Brystsmerter

Brev till de gudar jag inte tror på

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. WoB skriver:

    Jo den är ju det. Själv har jag fått diagnoser man kan lösa med lite medikamenter och rätt sätt att tänka på så jagär inte så där farligt orolig för det där. Jag är en sådan som alltid klarar mig vad jag än trasslar in mig i :-)

    PÅ frågan om du är för öppen är det bara du som kan svara på det. Att ångest är undertryckta känslor visste du nog redan innan tror jag. Men det finns ju olika sätt att få ut det där man har i sig. Jag själv har valt att vara väldigt öppen både privat och personligt, men jag försöker att inte lämna ut andra, tror det funkar. Men som sagt, bara du kan lägga ribban för vad du vill lämna ut.

    Kärlek kommer alltid vare sig man vill eller inte. men man behöver ju faktiskt inte pladdra om det på en blogg :-)

  2. Junie skriver:

    Min diagnos är i alla fall återkallelig, jag tröstar mig med det. En dag ska jag få bort den från mitt huvud för all framtid.
    Tycker du att jag öppnar mig för mycket på min blogg? Det är en fråga som ständigt gnager inom mig. Skriver jag för mycket? och ändå finns det så mycket jag inte skriver, som ger mig ångest för att det aldrig kommer ut. Jag fick lära mig det nu i veckan, att ångest är undertryckta tankar och känslor. Sådant som man kväver i halsgropen och tänker att man inte ska visa eller att man inte ska tänka på. Därför ska man inte säga till en vissen människa att rycka upp sig, det är det sämsta man kan säga för det gör det bara värre. Det visste jag, men nu vet jag varför.
    Jag skulle kunna skriva en lång lista med anledningar till varför jag undviker kärlek för tillfället, men det är ett ämne jag är försiktig med. Det är lite för känsligt och personligt. Men det finns väl en tid för allt antar jag, den dagen kommer den också.

  3. WoB skriver:

    Det gör mig ledsen över att göra dig ledsen. Du är så ung, så oförstört förstörd. Låt livet blomma, låt inga diagnoser i livet stå i vägen. Låt blommor dofta och vatten smaka gott. Låt vodka dränka dina sorger, bara då och då. Du har allt. Allt och det enda du behöver är dig. Sedan kan du bara få mer.

    Jag tror på dig, jag måste för du är en sådan jag klamrar mig fast vid. Som en klibbig gegga läser jag det du delar ut. Så var försiktig med vad du säger, var aktsam om varje bokstav. Själv har jag slutat bry mig. Mitt liv är öppet, för var och en att se på, kommentera och döda. Kom inte hit dit till det stället. Var försiktig. Var du. Det räcker och den dagen du delar med dig att du är kär, så kär att du inte kan hålla inne det kommer jag jubla. Hoppas….

  4. Junie skriver:

    Det här inlägget innehåller sådana meningar som jag känner igen mig i. Verkligen, verkligen. Det gjorde mig nog lite sorgsen nu känner jag. Vissa saker i livet kan man inte rå för. Men så länge man vet vad man strävar efter så tröstar det en aning att man åtminstone kan försöka styra sig ditåt, bit för bit. Om man orkar och känner att det är värt mödan. Ibland finns det saker, diagnoser och sånt, som står i vägen förstås. Ursäkta att jag svamlar lite, tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

5 × ett =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.