Forbrukslån 20 År | Halvin liittymä | Test av Kredittkort | Billig Strøm | Innbruddsalarm Pris | Husforsikring | Beste Mobilabonnement | Mobilt Bredbånd
funderingarhjältarReligion

But it’s alright, Ma, it’s life, and life only.

Jag tänker ofta på döden.

Inte på något morbidt sätt, utan bara som en undran över vad den innebär. Jag har gått ur kyrkan, för jag kan inte medverka i något jag verkligen inte tror på, det vore hyckleri och det är det värsta jag vet, det är absolut det värsta jag kan finna hos mig själv.

Men dö ska vi ju alla. Det är liksom en gemenskap som löper genom länder, hudfärg, språk, social status, kloka tankar eller debila. Alla kommer dö. Nå, väl så. Då är vi överens om den saken.

Själv tänker jag hädanefter göra vad jag kan för att skjuta den där dagen så långt ifrån mig jag kan. För livet är gott nu. Det är som att gå i en rik trädgård, fylld av läckra mogna frukter, bara att plocka och äta. Jag kan inte beskriva mitt nuvarande liv på ett bättre sätt. Vi är fattiga, vi är lite knäppa, men vi älskar varandra och det behövs inte mer för att livet skall bli ett mirakel och en gåva.

Nu har jag allt det jag inte haft, nu har jag allt jag det sökte. Jag är hemma. Har kommit ifatt mig själv. Vågar mer. Böjer inte ner mig. Står rak när det stormar. Ifrågasätter dumheter och håller med kloka resonemang. Jag tillåter mig själv vara domare över vad som är vad i den frågan.

Men, återigen, en dag kommer jag dö. Jag hoppas det blir på något spektakulärt sätt. Typ skära sig på ett papper i en bok, få en blodförgiftning och dö hemma i sängen med feberhet panna och familjen runt omkring mig och mina sista ord skall vara: har någon sett en tändare,

DSC00025

Jag har räknat ut det mesta som följer den där händelsen, hur den är ser ut. Jag har fyllt i vita arkivet. Till och med där jäklas jag med folk. För jag vill att Bob Dylans It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding) med en text som är ett enda stort hopkok av kloka ord där strofen –

”Pointed threats, they bluff with scorn
Suicide remarks are torn
From the fools gold mouthpiece
The hollow horn plays wasted words
Proved to warn
That he not busy being born
Is busy dying.”

Bara för de där orden så vill jag ha hela låten under den där tiden det tar folk att sätta sig ner. Man vill ju ändå att alla två ska sätta sig bekvämt. Sen får man väl säga något om mig. Det överräcker jag med varm hand till någon klok person. Kanske kan orden grandios, godheten själv, aldrig vred, pålitlig, punktlig, ordning och reda och fantastisk älskare vara sådant som kan skymta förbi i talet. Men som sagt, jag vill inte lägga orden i någon annans mun. Speciellt som det med allra största säkerhet kommer bli någon som aldrig ens sett mig på bild. Borde köra öppen kista bara för den saken.

Men den där låten SKALL spelas i original i högtalarna medan de eller den eller ingen sätter sig tillrätta. Lyssna då gärna på texten. Det går fort, men är så klokt så klokt.

”It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding)”

Darkness at the break of noon

Shadows even the silver spoon
The handmade blade, the child’s balloon
Eclipses both the sun and moon
To understand you know too soon
There is no sense in trying.Pointed threats, they bluff with scorn
Suicide remarks are torn
From the fools gold mouthpiece
The hollow horn plays wasted words
Proved to warn
That he not busy being born
Is busy dying.Temptation’s page flies out the door
You follow, find yourself at war
Watch waterfalls of pity roar
You feel to moan but unlike before
You discover
That you’d just be
One more person crying.

So don’t fear if you hear
A foreign sound to you ear
It’s alright, Ma, I’m only sighing.

As some warn victory, some downfall
Private reasons great or small
Can be seen in the eyes of those that call
To make all that should be killed to crawl
While others say don’t hate nothing at all
Except hatred.

Disillusioned words like bullets bark
As human gods aim for their marks
Made everything from toy guns that sparks
To flesh-colored Christs that glow in the dark
It’s easy to see without looking too far
That not much
Is really sacred.

While preachers preach of evil fates
Teachers teach that knowledge waits
Can lead to hundred-dollar plates
Goodness hides behind its gates
But even the President of the United States
Sometimes must have
To stand naked.

An’ though the rules of the road have been lodged
It’s only people’s games that you got to dodge
And it’s alright, Ma, I can make it.

Advertising signs that con you
Into thinking you’re the one
That can do what’s never been done
That can win what’s never been won
Meantime life outside goes on
All around you.

You loose yourself, you reappear
You suddenly find you got nothing to fear
Alone you stand without nobody near
When a trembling distant voice, unclear
Startles your sleeping ears to hear
That somebody thinks
They really found you.

A question in your nerves is lit
Yet you know there is no answer fit to satisfy
Insure you not to quit
To keep it in your mind and not forget
That it is not he or she or them or it
That you belong to.

Although the masters make the rules
For the wise men and the fools
I got nothing, Ma, to live up to.

For them that must obey authority
That they do not respect in any degree
Who despite their jobs, their destinies
Speak jealously of them that are free
Cultivate their flowers to be
Nothing more than something
They invest in.

While some on principles baptized
To strict party platforms ties
Social clubs in drag disguise
Outsiders they can freely criticize
Tell nothing except who to idolize
And then say God Bless him.

While one who sings with his tongue on fire
Gargles in the rat race choir
Bent out of shape from society’s pliers
Cares not to come up any higher
But rather get you down in the hole
That he’s in.

But I mean no harm nor put fault
On anyone that lives in a vault
But it’s alright, Ma, if I can’t please him.

Old lady judges, watch people in pairs
Limited in sex, they dare
To push fake morals, insult and stare
While money doesn’t talk, it swears
Obscenity, who really cares
Propaganda, all is phony.

While them that defend what they cannot see
With a killer’s pride, security
It blows the minds most bitterly
For them that think death’s honesty
Won’t fall upon them naturally
Life sometimes
Must get lonely.

My eyes collide head-on with stuffed graveyards
False gods, I scuff
At pettiness which plays so rough
Walk upside-down inside handcuffs
Kick my legs to crash it off
Say okay, I have had enough
What else can you show me ?

And if my thought-dreams could been seen
They’d probably put my head in a guillotine
But it’s alright, Ma, it’s life, and life only.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

fyra × 2 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.