Lucifers försvarstal. Jag försvarar mig. För, jag kan bara vara mig.

Låt mig förstöra de som redan är trasiga. Som hammarslag på rost. Rött som faller. Blod eller gammalt järn, skit samma. Låt mig…

Här i texten finns ett medvetet stavfel, hittar du det är du värdig att läsa. Om du inte finner det så… Gå.

Upp i vikt, ner i vikt. Himmel eller helvete. Lucifer är min polare. Bor på Skomakargatan och bjuder alltid på en pilsner innan jag går hem. Jag säger nej nu för tiden. De enda pilsner jag låter mig bjudas på är mina egna. Men de är mina för helvete. Så fuck Lucke. Han är bara en ängel med svarta vingar. Likt förbannat en ängel och ärligt talat. Är inte det lite som en konditor som råkade bränna tårtan? Du vet, hells angels med en snubbe som är snäll i smyg.

Jag släktforskar och tänker allt mer. Hela tiden tänker jag. Att de som kom före mig ångrar att de fortplantade sig om de hade vetat att det blev jag som ramlade ur min moders sköte. Aldrig oäkta. För äkta möjligen. 

Men, de har fel. För måhända är jag fel och skev och elak och envis och ond och har tveksamt rykte. Men mina ättelägg, mina barn, är det världen längtat efter. Tusen sådana kommer gå över världen och predika mitt testamente. 

Älska varandra. Förutom de som hatar, dem skall ni hata sönder tills de är trasiga som ett svalbo efter en attack med en hammare. 

Jag söker. Söker och söker. Letar efter mening och just nu finner jag den inte. Ligger på min soffa och håller alla mina impulser i schack. Du når mig inte. Fan, inte ens jag själv når mig. Innanför ett skal, innanför en rustning. Ensam. Det är bäst så. Jag gör alla illa. På något sätt. Bränner sönder vattnet så det skriker av smärta. Min humor gör ont, mina tankar är onda. 

Men för fan. Rädda mig då. Vad väntar du på?

 

Therefore born.

Min hund älskar mig, pinnar, att sova länge på morgonen och återigen mig. Det är helt ok både för henne och för mig.

För, vad är problemet egentligen? Med den där lilla grejen med att var och en får älska någon, eller något, eller vad de vill, väljer eller helt enkelt råkar vara födda förprogrammerade till att göra? Utan att bli, inte bara dömda för att göra, utan även fördömda och hatade och dödade för det? 

Dödade liksom. Hatade liksom. Avskydde liksom. Ofta av människor som säger sig vara fyllda av godhet och kärlek. Liksom. 

Du ser aldrig, jag lovar, se andra däggdjur hata andra däggdjur, eller växter eller stenar på grund av att de andra älskar någon. Eller? 

Tänk själv, en jycke som hatar en annan jycke för att den andra hunden är täckt av päls i en annan färg än den egna, eller för att den andra hunden älskar en, eller 12 andra,  vovvar, för att den inte först blivit godkänd av en tribunal bestående av hundar som är sönderavlade tills de ser märkliga ut och som är så inavlade att de tänker baklänges.

Känns inte det en smula märkligt? 

Om tribunalen dessutom fängslar den där första jycken för något av det där som är något de själva inte är, blir det väl ändå skummare? Dödar, skadar, bränner och stänger ute, blir det ju så märkligt att jag inte längre hänger med.

Om sedan resten av världens alla hundar som har en färg och älskar det samma som de höga vise längst upp i kedjan själva, som säger sig själva följa de där reglerna stenhårt men sen böjer på dem lika stenhårt och kanske rent av inte ens håller med om att reglerna är rätta, men som dyker upp vid sina valpars dop och deras bröllop, anses vara på rätt sida av allt och därmed ok i den egna flocken och kan leva sina liv  helt utan att behöva tänka mer än en sekund? Blir inte det märkligt?

Läs i en bok och fastställ sedan att den är den enda sanningen? Va fan? Vem har bestämt att den är den rätta vägen? Inte är det någon annan än en människa som gjort det och inte är det någon annan än en eller flera människor som säger sig veta något vi andra inte vet, som säger sig vara i kontakt med någon gud och sedan ska vi lita på att den människan har rätt. 

Är inte den människan, eller människorna, som säger sig vara lite mer heliga än oss andra tämligen full av sin egna storhet och sitt ego och tar inte ändå sådana människor upp platser de borde skämmas över att vara på och i. Är de inte en smula upptagna med att själva spela gudar?

Religioner är sällan enkla. I vårt land är vi kristna säger man. Tja, vilken sorts kristen då? Protestant? Katolik? Ortodox? Frikyrklig, av en av alla de sorter som det finns av, bara en sådan sak? Samma bok, helt olika sätt att använda sig av den på. Skall den tolkas eller läsas bokstavligt? Vem bestämmer hur man skall tolka den om det är att tolka den som är dagens smak?  Vilken översättning skall vi använda och från vilken tidsålder och av vem?

Katoliker och protestanter har krigat sedan reformationen och inte kommit så speciellt långt på den vägen men är alla kristna. Här är vi protestanter sedan födseln och det är normen. Men, inte för att det är det sanna och rätta, utan för att Gustav Vasa ville ha guld. 

Hur kommer det sig att den rätta och sanna religionen oftast råkar vara den som har sin kåk närmast det egna hemmet?


Vem av de här 5 männen har rätt, i allt, hela tiden, som det räcker med att vi ska tro att det är så, för att jag säger att det är så, för att det räcker att du tror. Inte svårare än så. Jag har inte bestämt mig än. Men jag säger till när jag bestämt mig, så du kan börja tro.


Det finns många som röstade på Trump för att de anser att han är bäst för alla. Se nu på vilken röra vi sitter i. Men likt förbannat så var det människor som röstade fram honom.

Vi skall tro, det är vår tro som är det viktiga. Men, det är ju ändå andra människor som bestämt vad vi ska tro. För att vi skall lita på dem, för att de har berättat eller skrivit ner vad vi ska tro. Rätt lätt att vara säker på något när det räcker med att tro utan att veta. 

Borde inte allt det där med färger på pälsen och den kärlek man har till andra vara rätt oväsentligt så länge ingen far illa av det? Vad gör det, om vi nu lämnar hundallegorin därhän, mig illa när två snubbar i Säffle vill leva ihop och gifta sig och de knullar bäst de vill med varandra?

Jag behöver ju inte sitta i deras sovrum och titta på varje gång de spänner på varandra. För det vore väl lite over the top kan även jag tycka. 

Bara som ett litet inpass förresten, varför är det oftare helt ok om damer pippar? Vad är det som gör att män rent av ofta vill titta på då? Om nu homosexualitet eller någon annan *ualitet är så farlig? Märkligt.

 

Själv försöker jag att inte döma, oftast. Ibland lyckas jag med det, ibland så fastnar jag i ett spår som jag inte skulle kunna överse hos någon annan än mig själv. Tro inte annat. Att hyckla är svårt att undvika. Men jag försöker i alla fall. Många gör inte ens det. 

Det är ju inte bara religion som styrs av märkliga tankar, även politik, synen på andra människors färg, oavsett vilken den egna färgen tycks alla andra vara fel. Folk verkar ha slutat tänka.

Dömer jag dem? Jovars. Men återigen, om deras åsikter, känslor, tankar, värderingar inte skadar någon, så vem är jag att säga att de har fel?

Vem är de att säga att jag har fel?

För om jag inte håller med så reserverar jag mig rätten att säga emot, att protestera. Om de dessutom skadar andra människor, djur, växter, stenar, eller ens solen så kan de ge sig fan på att jag kommer stå där lika ettrig som vanligt. 

Förövrigt kan jag berätta för dig att Elvis är gud, Lennons hans enfödde son och Sinatra den heliga ande. Du behöver inte göra annat än att tro på det. Jag lovar, för jag vet. Tro på det så blir du lycklig.

Och om du inte håller med så fuck dig. Liksom. ( Det var ett skämt, fan, kan du inte ta ett skämt ens?)

 

 

 

Hur ska man förklara en sak för någon som varken lyssnar eller förstår det som sägs?

En del generaliserar så mycket att de inte kan annat än att se precis det som de vill och inget annat.


(Den här texten har både jag och min älskade hustru Maria arbetat fram tillsammans)


Oftast när tidningar, tv, radio och på internet beskriver ett brott som utförts av någon med psykisk ohälsa, låt oss säga ett mord, så använder man oftast beteckningen psyksjuk.

Inte vilket sorts psykisk ohälsa, inte vilken diagnos det handlar om. Så, om jag skulle begå ett brott är det ju en person med psykisk ohälsa som är gärningsmannen. Betyder det att alla med psykisk ohälsa är presumtiva mördare eller våldtäktsmän till exempel? Är jag farlig? Om man träffar på en läkare som är otrevlig, är alla läkare otrevliga? Om jag målar min vägg grön är alla andra väggar i världen gröna?  Nope. Det finns grader i helvetet så att säga.

Texten som ni ser i bilden här under är tagen från FB och eftersom personen i slutet ger sitt medgivande till att man gör vad man vill med den så använder jag den här, utan att visa namnet på den som skrev det.

Läs och njut av en språkbehandling utöver det mesta och en tankeförmåga som skulle göra vilken bandmask som helst stolt. Nåväl, så här ser det ut:

Skärmklipp

Om jag åker genom Danderyd och någon skjuter mot min bil, tvingar ut mig och pissar på mig? Betyder det då att alla från Danderyd per automatik skulle göra det samma om de såg mig? Bara för att de är från Danderyd?

Sen, varför. Vem tar sig tid att slösa sina krafter på att slå sönder en bil som åker förbi och varför? Med risk för att offret skulle åka raka vägen till polisen, anmäla det hela, det finns ju utmärkta vittnesmål kring det hela. Så ställer man sig ju genast frågan: varför? Vad var meningen i att riskera att bli omedelbart utvisad eller frihetsberövad över absolut ingenting, helt utan anledning! Vad är tanken med att bita den hand som föder en?

Dessutom, att sitta och uggla här och tigga ger inte speciellt mycket, polis och socialtjänsten beräknar att en tiggare kan tjäna som mest 200 kronor på en dag. Sen finnas det dagar när de möjligen kan få upp till 500 kronor. Mycket pengar i deras hemland men ingen förmögenhet, de bor inte i palats som en del tro. Det blir inte mer.

Det finns inga vita skåpbilar som åker omkring och kidnappar barn, stjäl hundar eller samlar ihopen massa pengar genom att utnyttja tiggarnas utsatt. Det finns ingen ökad brottslighet knuten till tiggarna, det finns ingen som blir rik på att tigga och dessutom, för att övertyga er: Sätt er en dag på gatan nu i februari och känn hur lätt det är att sitta så i 12-16 timmar varje dag. Oavsettt väder och dessutom utan att få använda andra pengar än de som du tiggt ihop.

Dessutom, hur fan kan man beteckna andra människor som pack eller virus och allt det är? Det förminskar bara den människan som sade det. Om det beror på dålig uppfostran, dåliga skolresultat, speciellt historia, både fram till och med 1900 och även den moderna historien och nutid, att man är fd skinnskalle, att man alldeles tappat allt som ens liknar empati, har väldigt svårt att tänka, eller att man helt enkelt är så narcissistiske att man bara genom att finnas till vara bättre än många andra. Kanske även dig? Vem vet.

Jag återger ännu en gång slutledningsförmågan från en man som lever under en sten och putsar på sin ring och dricker vatten från vattenpölar. Bara stavningen är en ohejdad källa till både skratt och lite orolig omtanke.


 

 Idag va jag o 2 vänner ute o åkte o så hamnade vi i botaström där tiggarna bor en audi följde efter oss när va vid rastplatsen, lång historia kort så slutade de med att vi vart jagade av 2 bilar en grå audi och en vw sharan o orange Mercedes Vito buss blockerade vägen o ca 8st stod där med golf klubbor,påkar, o slägga modell stor, fick ta diket för o rädda våra liv, bilen vart sönder slagen motorhuv, framruta,tak,o baklucka, O NEJ VI GJORDE INGET FÖR O PROVOSERA DOM!! Men ha i tanke att dom där jävla luffarna sitter vid affärerna o tigger pengar o ni e så blå ögda o lägger pengar o tycker synd om dom, dela lr gör vad ni vill men nu har jag sagt mitt, UT MED PACKEN


(Återigen, den här texten har både jag och min älskade hustru, kvinnan jag älskar Maria arbetat fram tillsammans).

Energi som byter plats.

När tiden bara går.

Livet tickar på och ju mer tid man behöver ju mindre har man kvar. Medelålderns funderingar är annorlunda än de var förr. Då var döden någon som lång långt så långt ifrån. Den fanns nästan inte, men när man tänkte på den blev man för några sekunder iskall. Men det gick över med en gång och sedan bekymrade man sig för annat,

Nu vid 44 års ålder är funderingarna annorlunda. Jag är mer medveten om döden. Den finns där framför mig oavsett hur jag försöker slingra mig undan. Den finns där och kommer finnas där tills den dagen jag möter den.

1962667_888761141142600_6900907840603956314_n

Jag tror inte på något liv efter döden. Har en andlighet, det tror jag alla har, men tror inte på att döden är något annat än tomrum. Den energi som bor i vår kropp försvinner därifrån, själen och kroppen, energin försvinner och bildar något annat, den splittras i millioner bitar. En del blir myllan kring min grav, det växer en blomma där, eller ett träd. Trädet sågas ner, bränns upp, bildar värme och rök och allt det där är energi, en del från oss, en del från annat.

Så, jag tänker mycket på den.

Men jag vänjer mig nog aldrig vid den.