Dagar utan medicin. De kostar för mycket.

06:52:06


Mina mediciner är snart slut, en del är till och med redan slut. Men jag har inte råd att hämta ut dem på apoteket. Ett preparat kostar bland annat 935,00 kr att hämta ut och då räcker medicinen i två veckor. Men det får vara. Tills jag får råd igen. Under tiden står jag utan läkemedel. Soc har inte kallat mig till möte än och inte ens då är det säkert att de kommer hjälpa mig. Det är så det ser ut för många av oss som är utförsäkrade.

Apoteket medger ingen avbetalning om man har betalningsanmärkningar, vilket jag har eftersom mat kostar lika mycket för mig som för alla andra men den ekonomiska ramen har krympt för att jag inte kunnat arbeta i flera år. För inte trodde jag att jag skulle gå sönder och inte kunna arbeta och tjäna pengar. Så jag körde på, lite som vi nog gör till mans och när smällen kom så kom den ordentligt.

Så där står jag. Inga pengar, ingen medicin. Högkostnadsskyddet finns gudskelov, det ska jag inte klaga på. Men vägen upp till den gränsen är kantad av törnen och gyttjiga diken.

medicin

Jag är inte ensam om det där. Det är såhär det ser ut över hela landet, vi som är sjuka har inte mycket kvar av stolthet, inte när vi får böna och be om en smula nåd. Inte när medicinerna som vi så väl behöver får ligga kvar på hyllan på apoteket. Hur jag själv kommer må har jag redan fått en försmak av eftersom vissa mediciner som sagt är slut redan nu. Ett läkemedel delar Den Helande med sig av. Så vi går båda två på en otillräcklig dos.

En del tycker nog att jag gnäller och det gör jag kanske. Men jag vill ändå berätta hur det ser ut för många människor i landet. Man sänker vår ersättning och våra bidrag och höjer gränsen för högkostnadsskydd. Hur tänkte man där?

Jag har ändå tak över huvudet, en del har inte ens det. De som ramlat ur systemet. De som inte får någon lägenhet eftersom de har betalningsanmärkningar och av olika anledningar blivit av med sitt gamla boende. Det räcker ju faktiskt att bli sjuk, få kraftigt minskad ekonomi, få problem med att betala räkningarna och sedan bryta upp från ett förhållande. När man ska flytta väntar bara ett enda stort ingenting. Så var det för mig, men jag fick efter ett år av boende i en kolonistsuga en lägenhet, den jag nu sitter i, som övergångskontrakt. Alltså, soc stod som hyresgäst och jag i min tur som hyresgäst till dem. De stod för säkerheten och jag betalade självklart hyran. Efter tre år kunde jag få eget kontrakt och nu sitter jag här, inne i värmen.

Jag har det givetvis bra, det är inte tu tal om den saken. Men det blir allt svårare att ens uppfatta verkligheten som den är nu när medicinerna inte finns för mig att ta.

Ska det verkligen vara såhär? På allvar?

Enhanced by Zemanta

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.