Forbrukslånkalkulator | Sähkön Hintavertailu | Test Kredittkort | Bytte Strømleverandør | Billigste Hjemmealarm | Sammenlign Forsikring | Mobilselskaper | Elektrikerfirma

Den sista promenaden

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Boman skriver:

    Kanske är det i samma sjö som min Zappa dyker i. Han som fått för sig att han måste hämta en tennisboll om jag började diska. För att leka med mig. Som vi gjorde när han var valp och busigare. Mot slutet kom han med den och la av en suck, som att måste du…

    • WoB skriver:

      Inte helt omöjligt alls. Kita hade pippi på ett blått plastben som pep. Den kunde hon komma med och mycket bestämt släppa det på golvet så att man förstod att nu hade hon otroligt tråkigt och det var dags att leka lite. Fast när hon släppte det framför katten så fick hon snabbt reda på att katter minsann inte håller på med sådana enkla ting :-)

  2. WoB skriver:

    Jo det tar fasen så mycket mer än man tror att förlora en sådan god vän. Men som sagt, hon slapp lida eftersom det gick så fort och nu står hon väl i någon sjö och blickar ut över vattnet och tänker kloka tankar.

  3. anna skriver:

    Ååå…
    Fy fan!
    Jag sörjer också, fortfarande hårt. Speciellt min Skrotis & Nisse som jag lät mitt ex ta hand om, han fick välja, han klarade inte av att ta hand om dem…När han väl hade insett det så var det försent för mig att ta dem då tiden hade passerat allt för långt och jag hade en ny lillkille som sällskap till Sixten…Fan, vad orättvist! Dessa katter var det dock inget fel på, bara på deras "husse" som föredrar att vara ute/borta och supa istället. Jag borde ju ha insett att han inte skulle klara av att ta hand om 2 katter…Så jag tycker att allt är mitt fel.
    Jag hoppas att du…snart hittar du en annan liten hårig vän att vara vän med, ingen som Kita men en helt annan.
    Finns ju inga ord alls, till tröst…

  4. Boman skriver:

    Gråter. Har också en svart hund i mina minnen. Och en till som nyligen somnat in efter ett långt liv.
    De har sin plats kvar, fast de inte längre är här. Nu springer de på himlaängar, fria från smärta och sjukdom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

2 × två =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.