Den sneda vägen mot armageddon. Och hans Bror.

Vet du hur ont det gör när hjärnan vägrar lugna sig. Kan du förstå hur varje tanke blir till ett enda vinande gnisslande skri, men nästa redan tagit över innan den första lagt sig. Hur smärtan kan fortplanta sig ända ner i helvetet och upp till himlen medan man själv står i mitten av allt kaos och försöker att få explosionerna att sluta så man får sova en stund. Bara en stund. Bara en sekund. 

Kan du ens tänka dig tanken att en sömnlöshet blir till en vana. Att tre vakna dygn blir normen, att 8 timmars följande sömn blir en välsignelse och hur man redan vid uppvaknandet fruktar de följande tre dygnen. Kan du förstå att tanken på evigt liv blir så skrämmande att blotta närmandet av den skänker fruktan så djup att livet blir till en enda lång plåga.  När andra drömmer om det.

Förstår du varför jag inte avslutar varje mening med ett frågetecken? 

För att jag vet att du inte ens tänkt de tankarna. 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.