Det är så rörigt inombords.

David mot Goliat.

Det var jävligt jobbigt i typ 5-10 minuter igår, nära jag öppnade en av flaskorna, jag satt och funderade på vilken jag skulle tagit men sen tänkte jag den där tanken som jag lärde mig som en av verktygen på återfallspreventionen: ett sug håller mer eller mindre aldrig på mer än högst 15 minuter, ibland bara 5.

Men det GÅR över och den där evigheten man känner att tiden går inombords tas mer och mer bort och man kommer vara stolt som fan och varje gång man lyckas skall man vara stolt och om man faller ska man försöka lära sig av det och sedan lägga det bakom sig.

Igår funkade det utmärkt. Men idag … Suget är enormt, vindlande så stort att det har tagit över min värld. Men jag tänker inte förlora. Måste minnas mitt löfte till mig själv, till min hustru, mina barn, till alla de som tror på mig, stöttar mig.

ALDRIG DRICKA AV FEL ANLEDNING IGEN. ALDRIG MER!

Det finns så många fel anledningar att listan är utan slut. För att jag har ett sug. För att dämpa ångest. För att dämpa depression. För att fördriva tiden. För att jag är hungrig. För att fördriva tristess. För att jag är arg. För att jag behöver somna. För att jag är törstig. För att hjärtat slår tusen slag i minuten. För att våga åka buss. För att våga åka in till stan. För att …

Ja som sagt, det finns så många saker som jag inte ska ha med alkohol att göra. För annars är jag där igen. Då slutar mitt liv, då förlorar jag allt och jag har redan gjort den där resan och ingen dämpad ångest är värd det.

Jag är inte vit. Jag dricker ibland. Troligen är det en dans med döden, men jag gör ett försök. Funkar det inte så kan jag inte lova att aldrig mer falla hela vägen igen. Men jag tänker fan i så fall kämpa med näbbar och klor för att fallet skall dämpas.

Idag är jag nykter, det är det enda jag kan säga med säkerhet och idag kommer jag hålla mig nykter, det ingår i det löftet.

Äh, jag vet inte hur jag ska förklara det där när alla säger att man måste sluta helt och hållet för resten av livet och jag säger att, nä, det måste inte vara så. Men man ska aldrig mer dricka utan att göra det på ett vettigt sätt. Aldrig tappa taget om att det aldrig någonsin skall ske av fel anledningar och som sagt, den listan är enorm och varje gång jag dricker måste tänka på det där. Att alkoholen kan vara en trivsam sak, ett trevligt inslag i livet.

Men det kan vara slutet på livet, om man inte handskas med den som om varje droppe är eld.

En bekant, en av alla de människor man möter när man är patient på en beroendemottagning, sade en gång att jag ska dricka vatten när jag känner suget, dricka tills magen är full. Det är svårt att vara törstig när man redan druckit mer än man kan.

Oftast funkar det utmärkt faktiskt. Tro det eller ej. Så i dag dricker jag vatten, klunk efter klunk. Så suget gick över med tiden, de där sekundrarna som alltid är eviga. Tid och vatten. Mer krävs inte.

Stolt igen. För jag klarade av det. Skrev här, drack vatten, skrev här och drack vatten och nu är allt lugnt i mig igen. Jag röker en cigarett och ska nog titta på en film.

brus

Men jag funderar på en sak. Häromdagen så blev allt fel när jag skulle skriva. Det började med att jag började med ett inlägg här men insåg att något var knas i mig. För hur jag än försökte, så skrev jag fel bokstav, kastade om dem, orden blev helt obegripliga, jag tittade på det jag skrivit och fattade inte ens själv vad det skulle betyda.

Meningar som blev till brustna trådar. Ingen vett, ingen ordning.

Att själv se att det man skrev för 5 sekunder sedan är helt jävla fel men man kan inte få det till att bli rätt.

Jag undrar fortfarande varför det var så den dagen?  En liten hjärnblödning? Att jag bara ätit lite choklad och en burk med ravioli och dagen efter en burk med fiskbullar? Missat mediciner?

Otäckt är det i alla fall. Här nere så ser ni resultatet av det jag lyckade skriva, och att skriva det tog mer än en timma. Så vad fan hände och jag lovar på heder och samvete att jag inte druckit en droppe och vad jag vet inte tagit en tablett för mycket eller för lite. Men märkligt blev det.


 

 Jag vill med mycket stark emfas tillägga att jag år: 1. Berusad “m NEJ!. hög på tabletter, eller tabletter en gång i tiden”NÄNÄ där här nått jag klurat på när jag sög på en del av proven och glänste på andra, bland annat skriva och komma på ord var jag långt över de som ha hade undersökt på det sättet. Så det var tal om hjärnröntgen.

För min psykolog tyckte att vissa saker var så dålig Hon blev förbryllad över att jag skrev högskoleprov med 1,5p 20 år tidtagare och vad har hänt därmed hennes oro för migt att jag nog får börja skola. Väldigt allmänbildad. Suger total på siffrorna och allt sånt

Klockren Bipolär II m blandepisoder. Det tog 24 år av mitt liv förstår jag inte orkat bära uppgiften även om jag sagt har sagt att är helt ok. Men jag är tacksam

Lägg till lite Bipolär I funderingar. Men ADHD är noga, noga undersökt och jo, jag har det.

Det som börjar bli lite orolig är att jag är slarvig glömd, händer, glömmer lött ord, darrig, svårt .Är inte sugen på mina sista dagar i livet på hjälplösheten och känslan av att någon annat, någon annan styr kroppen får. Parkinson, MS och vad annat so de där neurologiska sjukdomarna (OBS) det här har tagit en en,t timmar att skriva. Tack gode gud som uppfann rättstavning

Så jävla knepigt. Idag är det mer eller mindre inga problem som som helst med att skriva medan det blev helt kocko det jag skrev. Kanske nån medicin jag tagit vid fel tillfälle? Jag vet ju att en gör mig rätt korkar. På riktigt alltså. Jag glömmer bort vad jag precis skulle säga, jag säger fel ord, jag fattar inte visa sammanhang.

Men jag lovar, den är värd det. Hellre leva med det än hur livet var för den medicinen.

Men det där med skrivandet var skumt. Får se om det ballar ur igen ikväll


Ja det där kan jag ju klura på resten av livet. Hoppas det aldrig mer händer för lite skraj är jag allt över att jag inte kunde få saker och ting på rätt plats även fast jag såg att det blev fel redan när jag skrev det.

Tänk om det händer igen och tänk om jag aldrig mer kan skriva.

Vid det tanken blir jag väldigt rädd.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Violent skriver:

    Åh, vad glad jag är att jag hittade hit! Du skriver bra om sådant jag vill läsa. Känner igen mig en hel del. Undrar hur du dricker när du dricker nu för tiden? Hur mycket & i vilka sammanhang? Min inställning är att försöka "få ordning" på drickandet, göra det "lagom". Nolltolerans finns inte i min värld, just nu iaf. Mina kontaktansvariga på mottagningen stöttar det, men känns samtidigt som att de ser det som en hopplös plan. Jamen bla bla bla. Ska läsa vidare nu :) Ta hand om dig! http://violentmoreviolent.blogg.se/

    • Bror Carlzon skriver:

      Tack! Och Tack igen. Ja drickandet detta drickandet. Jag inbillar mig, troligen har jag totalt fel, att jag har bra koll på drickandet. Det blir ibland. Inga större mängder, för jag orkar bara inte tänka på att vakna bakfull igen, det känns som att jag kan den dansen nu och hela själen krullar ihop sig när jag tänker på det. Sen har jag bra hjälp av Antabus. Känner jag att det brakar iväg så är det bara att ta en tablett så vet jag att jag helt enkelt inte KAN dricka och då blir allt lättare liksom. Då har jag skurit av möjligheten till att det ska dra iväg. Men visst, jag har gått i fällan några gånger, jag kan säga så här att sprit i någon form inte funkar före mig. Det är bara att tugga i sig den vetskapen. Jag blir bara sned och mår sedan så skit att jag tror jag ska dö. Så jag håller mig till vin och mest cider. Jag har kommit på att 4 stycken 7,0% cider är precis lagom. Jag kan njuta av lugnet utan att bli så berusad att jag mår dåligt av det.

      Men, jag tror att det funkar. Men att vara alkoholist är ju en kronisk sak, så det blir ju att vakta på sig stenhårt resten av livet. För, just nu är jag ju väldigt fokuserad på vetskapen att jag inte orkar bli bakfull, att jag inte är speciellt intresserad av att bli drängfull och att jag har alldels för mycket att förlora på att tappa greppet.

      Så, med en jävla massa skyddsnät i form av Antabus när det behövs, att varje dag påminna mig själv om just allt jag har att förlora på att börja dricka på allvar igen och att jag bara inte fixar att vara bakfull. Det har ju bara blivit värre och värre för varje år så det vill jag då rakt inte vara med om. Jag har krislistor jag tittar på då och då, jag påminner mig själv om de kurserna i återfallsprevention jag gått (jag gick två gånger för jag kände att jag behövde lära mig mer om det där och mig själv. Dessutom tänker jag försöka gå på det några gånger då och då. Just nu har jag kommit på att jag slarvat med att hålla mina verktyg aktuella, just de jag använder för att inte börja dricka av fel anledning, dricka fel sort (sprit alltså) dricka för att jag har ångest, eller är uttråkad eller deprimerad är total nolltolerans. Då måste jag använda andra metoder för att lindra det där. Alkohoholen skall vara något man njuter av en stund. Även där har jag börjat tänka att varför ska jag slänga i mig tre öl i snabb takt utan att ens känna efter om den första var skön.

      Men, jag vet ju, många många fnyser nu åt vad jag säger, och kanske har de rätt. Men än så länge funkar det. Nästan alltid och för varje gång jag misslyckats så lär jag mig. Så, mina levervärden har varit bra i några år nu, jag dricker mindre än vad som räknas som normalkonsumtion, vad nu fan det är. Men, ständigt detta men, kanske kommer jag vakna upp utanför dörren till lägenheten eftersom jag försökt öppna dörren med en snöboll istället för nycklarna och med en ölburk i innerfickan som jag försöker ringa med eftersom jag tror det är min mobil, den som jag gav bort till en som åkte med samma buss med mig. Eller något liknande.

      Men jag vill verkligen kunna dricka ibland, kanske kommer det fortsätta gå bra, eller så går det åt fel håll och då vet jag ju det.

  2. Maria skriver:

    Alternativt så kan man skriva:

    "Det ör u beror nämligen på att jag flytta lite närmare tv ner jag har ju inte min tidigare och nu på det nya platsens har jag ite skapat jopp ; ingen rumgrop och allt,retar mog när man skriver allt fel. Dryt ätr dp, ALLT.
    fry ät dp,mk
    fry 'T
    dry ätknepigt iblmn

    för t ätr j u intre tangerntbotrfrd grl, fry ät ju fry smmsa underbar
    Ännu en andledninge till att alt jag skriver ör att entertangenten helt plötsligt i i en diskussion"

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: