Forbrukslån 20 År | Miniläppäri | Alle Kredittkort | Takstein med Solceller | Hyttealarm Pris | Forsikringsselskap | Billig Mobilabonnement | Koltbord
alkoholarbeteBipolärSaker man görSkrivande

Du gav mig en chans.

Som när talet växer fram från ingenstans.

En hel del människor säger till mig att jag skriver bra. En hel del anser mig vara en god talare. Något håller på att utkristalliserar sig. Ett nytt mål hägrar. Jag vet inte om jag är rätt man för det jag vill göra. Men kanske måste man ibland våga vara fel man. Jag kanske behöver det.

I hela livet har saker bara hänt. Eller, snarare jag har valt att ta de chanser jag fått. Ibland helt utan att vilja göra det som den där chansen ger mig. Jag valde att ta chansen att bli chef när jag fick erbjudandet. Jag var en idiot. Det finns större chans för en isglass att överleva i helvetet än att jag ska vara en god administratör. Det ligger helt enkelt inte för mig. Till viss del är jag en naturlig ledare, men det gör ju inte att man är en bra chef. För att bli en sådan krävs is i magen, den ska vara en som lätt planerar sin egen arbetstid och sina egna arbetsvecka. Jag har inget av det där, inte än.

en-andra-chans-logga

Men det vet jag ju nu. Jag provade, jag föll. Men jag vågade. Fast i sista änden var det ett av det största misstag jag gjort i mitt liv. Jag var inte mogen. ( Är det bara jag som märker att jag använder ordet ”jag” ovanligt mycket till och med för mig?)

Nu har jag beslutat mig för att tänka efter före, som en klok man sade till mig en gång i början på det här nya livet jag lever. Jag följer det rådet och det går bra när jag gör det.

Häromdagen tog jag en annan chans. Jag och ordföranden för Balans Borås Sjuhärad var i Skene och talade om och presenterade just Balans. Det var ett av det roligaste jag gjort på många år. Jag var helt slut efteråt. Jag tror vi turades om att prata i cirka en halv timma, där jag som vanligt pladdrade på tomgång då och då. Men jag får väl slipa bort den egenheten. Den är inte så trevlig. Jag får försöka hejda narcissisten i mig. 

Men det var roligt, så jävla roligt. Jag ler fortfarande när jag tänker på det. En allt högre röst i mitt inre talar allt högre om för mig att jag ska ägna mig åt sådant. Föredrag, föreläsningar. Ord i luften och ord på papper. Kanske spänner jag min båge allt för hårt. Fan, jag vet ju inte ens vad vilken av alla livets vinklar jag ska välja. Psykisk ohälsa? Alkoholism eller missbruks problematik. Julsagor?

Jag har inte bestämt mig. Men när jag gör det så får jag väl börja med att läsa på ordentligt om det jag vill förmedla. Det räcker inte att ställa sig och tala strunt, jag måste veta vad jag pratar om. Jag måste disciplinera mig för att få till en vettig arbetstid och allt annat som följer på en sådan dröm. Jo, så får det bli.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

två × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.