Forbrukslån på Dagen 20 År | Sähkösopimus | Alle Kredittkort | Billigste Strømleverandør 2018 | Sammenlign Hyttealarm | Vardia Forsikring Test | Billigste Mobilabonnement 2018 | Takst av Bolig
ADHDBipolärfunderingar

Du vet. Ibland har man inget att säga men pratar ändå.


Jag blev inte friskare.

Det spelar ingen roll hur fattig jag blivit, hur utanför allt som kallas samhällets gemenskap. Det spelar ingen roll att sjukförsäkringen har ett stup. Det spelar ingen roll hur många procent av min lön jag får. Det spelar ingen roll hur mycket jag arbetsprövar.

Jag blir inte friskare, bara fattigare, mer beprövad och utdömt. Får åtta år sedan pratade man om ”utanförskap”. Nå, vi har provat att försöka bota människor genom att straffa dem. Det funkade inte. Det gick fel. Det gick åt helvete för vissa. För mig har det gått snett, men jag är inte ensam. Jag vet ju om det. Jag hoppas du förstår det.

Så livet går vidare. Mina diagnoser är kroniska, för alltid. Jag kan inte skaka av mig min trasiga själ. Bara lära mig att leva med den. Så svårt, så oändligt svårt. Vissa dagar går det inte, jag måste vila från mig själv. Så jag proppar i mig allt som jag har på mina recept som kan söva mig. Vägrar gå upp ur sängen. KAN inte gå ur sängen. Bara tvinga mig att inte leva för en stund.

Men jag kastar mig omkring när jag sover. Maror tvingar sig på. Våldtar mitt inre. Jag sparkar och slår mig omkring. Min hustru, mitt allt, kan inte sova bredvid mig i vår dubbelsäng. Hunden hoppar ner till sin bädd nedanför vår säng och söker vila medan jag drömmer och slåss. Kuddar faller ur sängen, täcket faller ner på golvet.

Klockan är fem på eftermiddagen och jag funderar redan på att lägga mig. Inte för att jag mår speciellt dåligt. Men för att dagen skall ta slut. Det räcker nu. Den har varit snäll mot mig. Jag har läst alla tidningar i världen, tagit reda på allt som sker. Jag har rökt tusen cigg och druckit mer kaffe än kroppen tål. Det räcker nu. Det finns en morgondag med.

I morse gick vi inte ur sängen på länge. Vår hund, vår vän, löper och hade ont i magen. Hon var ynklig och ledsen. Vi lade oss bredvid henne, strök henne över hennes darrande varma hundkropp. Hon somnade och det gjorde vi med.

En sån tröst hon är En sån källa till glädje. När hon lidet så skär det i våra hjärtan.

Så jag somnade om. Missade att gå upp för att ta bussen till sjukhuset för att hämta min Concerta. Det händer rätt ofta. Den där bussen går så långt före mig. Inte för att jag för mitt liv kan förstå varför jag ska behöva åka dit för att hämta min medicin. Men de ha väl någon sorts anledning till det. Själv tycker jag bara det är ett jävla krångligt moment i mitt liv. Flum! Strunt!

Men. dagen är snart.

Slut.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

One thought on “Du vet. Ibland har man inget att säga men pratar ändå.

  1. Tänk vad bra det skulle vara om det gick att väcka dig oftare än det gör – att se och höra hur du kämpar i sömnen är riktigt tufft, jag hatar att se dig så utsatt, jag vill kunna göra något…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

arton − 3 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.