Mar 22

Efter fallet.

Frun i huset städar.

Jag själv sitter fortfarande i morgonrocken. De senaste dygnen har varit fasansfulla och vidriga. Ångesten har fullständigt spolat ren mig, lämnat mig kvar kvidande som efter en misshandel.

Vi var hos min mor, jag föll och kunde inte ens tänka mig att sitta på bussen med ångest sprutande ut genom öronen. Så jag stannade, i den där bäddsoffan jag bodde på ett tag. Då när allt var annorlunda, värre, farligare än nu.

Men ok, jag föll och jag föll djupt. Jag får skylla mig själv. Gränser har ändrat sig, jag har blivit mycket mer känslig, mer amatör än den fulländade professionella artisten, narren alla pekar fingret åt. Jag får skylla mig själv och jag ångrar mig. Men det ändrar inget. Jag fick med mig en minnesbeta och en tanke.

Det var länge sedan jag låg sådär, vred mig i svettvåta lakan och tittandes på tv hela natten, för att fördriva tiden mellan ångestens skruvstäd. Omöjligt att sova, omöjligt att andas.

Så jävla onödigt.

1 kommentar

    • Maria on 22 mars, 2014 at 16:31
    • Svara

    Jag vill aldrig någonsin se dig falla så djupt och så fort som du gjorde! Aldrig, känslan i mig var hemsk! Vill inte se dig må så dåligt, och åter igen – när/om du faller så djupt, be INTE om ursäkt! Du faller inte medvetet, du kan Inte rå för att du faller. Jag vet, faller man så är det svårt att styra, det blir bara… Pang ner i djupet! Vidrigt!
    Och du, jag älskar dig. Tror dock jag sagt det innan 🙂 ♥

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: