En bit från sömnens rike.

Vi är så långt ifrån våren som vi kan vara.

Häromdagen såg jag ett fotografi från förra vintern, blå himmel och gnistrande snö och jag kom på mig att längta efter just en sådan dag. För när solen skiner och når alla skrymslen och vrår spelar det inte någon roll vad termometern visar, inte för mig i alla fall.

Men först ska hösten gå sin gilla väg. Jag behöver inte vara rädd för mörkret än, även fast jag kom på att det var mörkt när jag gick upp vid 4 i morse. Det har blivit sånt, livet. Jag som förr var en vampyr vaknar ofta mellan 4-6 på morgonen, somnar vid 21-tiden. Vad det beror på vet jag inte och jag funderar inte heller på varför speciellt ofta. Det har väl med ålder och mediciner att göra. Som det mesta i mitt liv.

Hunden däremot är morgontrött. Hon kan luffsa upp ibland, för att hålla ordning på flocken, men hon går genast in till sängens värme när hon fått ordning på oss. Bara hon vet vad vi gör är hon nöjd.

Den Helande Maria har en trasig sömn. Något har gått sönder i henne, hon kan inte sova. Jag vet precis hur mycket sådant där kostar. Det är mer än man har råd med. Dagarna blir till kletiga minuter som aldrig tar slut medan natten blir desperation i mörkret. Jag är mer än tacksam över att min sömn blivit bättre. Men det hjälper ju inte henne ett skvatt. Hon måste gå sin egen långa väg för att finna en vettig sömn och till det finns det bara en enda sak som hjälper.

För när hjärnan går på övervarv, när tankarna fladdrar runt och till och med tar över sömnen blir det omöjlig. Det spelar ingen roll hur mycket jävla mindfullnes eller avslappningsövningar eller meditation eller slå huvudet i väggen man ägnar sig åt, sömnen är upphackad och hela maskinen ryker. Då hjälper endast kemi.

colourbox1203453

Det tog mig 20 år av letande efter rätt kemisk blandning jag behöver. Nu är min nattsömn räddad. Den Helande Maria säger att jag vevar och sparkar runt i sömnen, som om jag slogs  mot drakar och demoner och ibland ramlar jag ur sängen. Men det är helt ok för mig. Bättre det är att inte kunna sova alls.

Jag hoppas vid gud att min blivande fru kan få finna samma balans. Jag är övertygad om att det kommer ske, men varken jag eller hon vet ju hur lång tid det kommer ta innan hon är framme vid svaret.

Nu ska jag rusa vidare med dagen. Jag har börjat med den sedvanliga städningen, sedan blir det brödbakande och hundpromenader och filmtittande och rökande och allt det där andra jag fyller mina dagar med.

Sen måste jag skriva med. Jag får inte fuska med det. Boken skall skrivas färdigt.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.