Forbrukslån på Dagen uten Sikkerhet | Parhaat Kuulokkeet | Test av Kredittkort | Strøm | Billig Innbruddsalarm | Betalingsforsikring | Billig Mobilabonnement | Muskelspenninger

En fulllständig pudel.

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Anna skriver:

    Skönt att se din pudel. Du får trösta dig med att din son säkert kommer att komma till insikt någon dag men att han är i ett känsligt läge nu. Bara för att man är lagligt vuxen innebär ju inte det att man är emotionellt vuxen. Och av egen erfarenhet så vet jag att en bra person inte per automatik är en bra förälder. Det tog mig lång tid att förstå och förlika mig med och idag har jag och mina föräldrar en bättre relation än någonsin. Men det är en mognadsprocess eller kanske snarare en insiktsprocess som inte kan påskyndas. I den processen kan du ju också trösta dig med att hans mors handlingar och ord också kommer att ses för vad det egentligen är ett uttryck för. Livets bitterhet. Och i slutändan så kommer han att inse att en förälders kärlek är ändlös och att ni båda gjort så gott ni kunnat under de förutsättningarna ni hade just då. Håll ut, er tid kommer.

    • jonascarlzon skriver:

      DU har alldeles rätt i det du skriver. Men jag agerade rakt utifrån reptilhjärnan helt utan att tänka. För de orden jag fick gjorde så fruktansvärt ont att höra, speciellt som jag vet att de till stor del, inte alls, inte alls allt var som jag uppfattat det) men en hel del var sant. Jag har hela tiden i mitt liv försökt nå fram i min utveckling som föräldrar, försökt vara en bra förälder, för jag har faktiskt försökt vara det, jag har insett det ansvar man har inför att genom en person från det att den är bara några sekunder gammal till resten av dess eller ens eget liv är stenhårt, bindande ochg det viktigaste man gör i livet. Men jag gjorde så mycket fel. Jag har försökt vara den pappa som mina egen far aldrig var, men medan mina clownerier och dumheter och skämt var inte allt de vill ha. De villé även ha en trygg famn att vila i och tyvärr har jag bara vid ett fåtal tillfällen lyckats vara det. I övrigt har jag varit en person som håller allt svårt och jobbigt ifrån mig, det har gällt både mitt eget liv och deras barndom. *

      Det gör ont att förstå, oerhört ont. Men vissa saker får man bara tugga i sig, försöka lära sig av och jobba med tills man nått så långt man har förmåga att komma i utveckligen. Jga har långt kvar, väldigt långt kvar. Det är en av många anledningar till att jag tvekar när jag och Den Helande Maria pratar om eventuella barn. Först och främst är hon inte framme vid en sådan stabilitet att hon skulle klara av det, men även jag inser att det kanske räcker med att förstört 3 personers barndom genom min egen dumhet.

      När det gäller kontakten med hans mor. Tja, vad ska jag säga. Jga har gång på gång försökt förklara att hon inte känner mig, lika lite som jag känner henne, vi har knappt pratat på 15 år, så oerhört mycket hinner hända, man utvecklas och är inte alls samma person som man var då. Men hon dömer mig hela tiden utefter hur jag var på den tiden vi levde ihop (tro mig, jag var ett riktigti svin, på alla sätt och vis, därom finns det ingen tvekan, det inser även jag.) Men hon är som jag ser det en mycket bitter människa, precis som du skriver. Det betyder inte att det verkligen är så, för som sagt, jag känner henne inte alls längre, men det är bara bilden jag fått när vi bråkat om något.

      Men nu håller jag på att göra samma misstag igen, hänger ut en person i bloggen. Just i det här fallet så kan jag tycka det är rätt ok, för det är ju inga vackra ord som människan själv sprider om mig. Men nu har vi pratat nog om det.

      Jag tackar för dina kloka ord och ska försöka ta till mig dem så gott jag kan.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.