En hemlös har en röst med. Lyssna!

Man pratar barnfattigdom och hemlösa på twitter. En del rasar åt det ena, en del rasar på det andra. Det känns så märkligt, så oerhört märkligt att vi ens behöver tjabbla om sådant i ett land där man kan dra av på skatten för en bartender. Eller vi har privata vårdbolag som skapar oerhörda vinster utav våra skattepengar. Det känns så märkligt, jag undrar ibland om det hela inte är en ond dröm. En där himmel och helvete har bytt plats. Men det är kall och hård verklighet.

Jag ska inte hymla om att jag talar i egen sak. Men även jag har haft det bra ekonomiskt. Då när jag arbetade så var jag ofta pank. Men då hade jag mat i skafferiet, kylskåpet, snus och bostadsrätt. Jag hade en bil, min cykel köpte jag för mer pengar än jag nu får ut på en månad. Även jag drällde omkring och tänkte väl inte så speciellt mycket på de som inte ens har vinterskor på fötterna trots att snön yr, de som inte har ett hem, de som av millioner olika anledningar får sova i trappuppgångar och härbärgen. Jag tänkte inte på dem, de fanns nog inte riktigt i min värld då.

pengar

Vi lever i ett land där allt ställs omkull. Man skäller och hånar en människa som sitter och tigger på grund av att den människan har en mobiltelefon. Men en mobil behöver inte nödvändigtvis vara en iPhone 5. Jag lovar, det finns mobiler som kostar 200 spänn, köpta för att hålla kontakt med barn, med myndigheter, med SOS om det skulle behövas. Fan, tänker inte folk längre?

Finns det verkligen, på riktigt, någon som tror att de som tigger får ihop några stora summor? Kan man verkligen i sin enfald tro att någon sitter i isande kyla, eller går omkring i staden med en kaffemugg och tigger gör det för att de tycker det är lätta pengar? Ärligt talat nu. Kan någon på riktigt tro att tiggeri kan löna sig? Det räcker kanske till käk, en limpa bröd och en liter mjölk. En ringa ersättning till en polare man får ladda telefonen hos. Kanske en påfyllning på kontantkortet då och då. Bara för att hålla det levande. Finns det verkligen någon som tror att tiggare lever gott på det dom får ihop? Hur jävla dum får man vara för att tro något sådant?

Själv har jag det bra, trots allt. Tak över huvudet, eget kontrakt på lägenheten, bussen går två gånger i timman utanför på gatan och busskortet kostar 500 spänn i månaden, relativt billigt kan jag tycka. Jag har garderoben full med kläder. Inga nya, förutom ett par byxor och en trave kalsonger, men jag behöver inte frysa eller skämmas för det jag tar på mig.

Jag har råd att klippa mig relativt ofta, jag har aldrig, tror jag, i hela mitt liv svultit på riktigt. Jag har haft råd att röka. Dricka sjöar av folköl. Hemmet är välordnat och prydligt. Vem som helt kan komma hit och jag behöver aldrig skämmas för hur jag har det. Jag har hund och jag har katt. Två gitarrer, dator, ingen tv, men va fan, det är ju oerhört sällan man faktiskt har någon nytta av en tv. Film tittar jag på genom datorn så allt sådant är löst.

En del, en hel del, har jag fått av goda människor, som gåvor eller lån. Det är om något en sak jag är så oerhört tacksam för. Att någon som jag kan ta del av sådan godhet.

Jag kan egentligen inte klaga. Visst, det ser hårt och kallt ut nu när jag är utförsäkrad. 3500 spänn i månaden och jag söker försörjningsstöd över dessa tre månader. Men det är på intet sätt klart att jag får ett sådant. Kanske blir det längre, kanske ramlar jag in i sjukförsörjningen igen. Jag vet inte, men jag kommer ändå slippa sätta mig på gatan och tigga.

Jag var hemlös i ett år. Bodde på min mors bäddsoffa eller en kolonistuga. På vintern frös vattnet i vattendunkarna jag hade ställt i det minililla köket, men den öppna spisen värmde upp de 20 andra kvardratmetrarna och enda gången jag riktigt frös var på morgonen när elden falnat. Ingen får eget kontrakt om man har skulder till kronofogden och jag lovar er vänner, det är nästan oundvikligt att få det när man blir långtidssjuk. Det spelar ingen roll hur mycket du sparat ihop av dina pengar, de tar slut fort om du ska ligga ute med de 7-8-9-12000 som du förlorar varje månad. Själv förlorar jag ca 8000 i månaden på att vara sjukskriven. Dessutom har jag inte räknat med det OB jag skulle fått utöver min grundlön. Nu när jag är utförsäkrad är det 14000 som jag förlorar. Tror någon verkligen att det finns en enda människa som inte skulle gå tillbaka till sitt arbete om de bara kunde istället för att vara sjukskriven?

Jag slapp svälta, jag slapp tigga. För mig, har livet varit jävligt orättvist ibland har jag tyckt. Men jag har det ändå, på något sätt, bra. För mig löser det sig alltid, hur det än ser ut i livet så lyckas jag trassla mig vidare. Kanske är det en portion tur och en portion mani som gör att jag nästan aldrig gett upp.

När jag är som sjukast i mina manier gör jag dumma saker. Oerhört dumma saker. Slösar med pengar jag inte har, kastar mig in i saker jag inte klarar. Det är en tillgång, det är en förbannelse. När jag blir deprimerad tappar jag allt. Världen slutar existera. Tre gånger har jag helt ärligt försökt ta livet av mig. Inte som några rop på hjälp, men bara som en slutgiltig lösning på ångest och depression. För att de runt omkring mig ska slippa den belastning jag ser mig som då.

Men återigen, jag har det bra, om jag jämför.

Men kanske kommer jag en dag behöva tigga på gatan jag med.

Jag hoppas då att du unnar mig en mobil för 200 spänn.

Enhanced by Zemanta

8 tankar på “En hemlös har en röst med. Lyssna!”

  1. Förresten, det där med utförsäkringen verkar ju så stört. Om man ändå blir sjukförsäkrad igen efter månader, vad var det då för mening att skrivas ut? För att politikerna gillar att kunna visa statistik på att folk blir utförsäkrade? Eller har jag missat något här? Nä pinsamt är ordet, och dessutom skapar det ju massa onödig stress för människor som går i ovisshetens skugga.

    • Precis. Något jag skulle tycka vore bra däremot vore om man fick arbetsträna, utifrån sina förutsättningar, under de där tre månanderna, för att se vart man står så att säga men att man fortfarande får sjukersättning som man har när man är sjukskriven. Precis som du säger, det handlar om siffror, jag känner mig som en siffra bland andra, och dessutom en människosyn som stinker och värderingar som är helt sneda.

  2. Väl talat! Tycket det är respektlöst att racka ner på folk bara för att de har en mobil, so what?Dessutom borde väl myndigheter såsom soc tycka det är en fördel om hemlösa har en mobil, så de kan få tag på personen. De kan ju inte gå hem till dem och knacka på. Nä gnäll istället på föräldrar som ger 2 åringar sin egna iPad!

    • Jag kan bara hålla med. En mobil är ju inte ett bevis på rikedom precis. Själv har jag en bra sådan. Men å andra sidan så vet jag då rakt inte när jag skulle kunna ha möjlighet att köpa en ny. Den jag har får hänga med så länge gör det. Man får liksom öppna ögonen och tanken samtidigt, det man ser är inte alltid det man tänker eller sanningen.

  3. Så himla bra skrivet Jonas! Jag följer både din och Marias blogg sen ett tag tillbaka och jag beundrar er styrka. Det är klart som fan att man inte väljer att bli sjuk och att man älskar att gå på försörjninsstöd/ sjukkassa eller att tigga, tack för att du satte ord på det Jonas!
    All styrka till dig, du är bra:)
    My recent post Frågan varför

    • Tack så jättemycket. Varje människa som förstår det man försöker säga är bara att beundra! Så tack så jättemycket en gång till.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.