Hvem tilbyr Forbrukslån | Sähkön Hintavertailu | Kredittkort i Utlandet | Strømleverandører | Beste Husalarm | Beste Forsikring | Mobilselskaper 2018 | Sammenlign Varmepumper
ADHDalkoholångestBipolärSaker man gör

En ny enkel regel. Gå med öppna ögon.


Det är första gången i mitt liv jag planerar min framtid.

Tar medvetna beslut, funderar och vågar. Inga mer flykter, inga mer lögner, ingen mer planlös tillvaro. Utan vågar leva min dröm. Siktar högt, som om jag faktiskt hade modet att göra det. Jag som alltid låtit saker och ting hända, hipp som happ. Aldrig sökt ett jobb i hela mitt liv, alltid halkat in på saker utan att ens behöva be om lov.

Men jag undrar, kommer jag hålla? Jag som är så skör att jag vissa dagar knappt vågar öppna balkongdörren skall ställa mig framför människor och berätta min historia och besvara frågor. Det är läskigt, farligt som eld.

på väg

Det finns inte längre någon återvända. Den spillra som jag blivit skall samla ihop mig för att försöka bära ut mitt budskap. Om att det alltid finns hopp, om man bara vågar känna efter. Om man bara orkar känna efter. Men man måste ha orken, det är ju där det blir komplicerat. Ork, tid och självkänsla.

Det är just det jag måste reda ut för dem jag möter. Hur man med hjälp av omvärlden, äkta ärlighet och ihärdigt arbete kan finna fotfäste även fast man fallit.

Jag har gjort en resa som nu såhär är förunderlig. Det finns ingen annan jag behöver tacka förutom mig själv. Det finns människor, många människor som gett mig kraft och hjälp och styrning, coachning, men jag har gjort det hårda arbetet. Det kan ingen ta ifrån mig.

Vägen från den lilla kollonistugan där jag bodde på vintern till att sitta i en varm lägenhet, med en kvinna jag älskar, alla dessa goda människor som bär oss, allt det där som jag aldrig trodde jag någonsin skulle få igen den vägen har varit lång och jag har tappat modet gång på gång, lagt mig platt inför livet. Gett upp alla tankar på gårdagen, dagen och morgondagen.

Tre självmordsförsök. Jag har blivit påkörd av bilar, slagit mig, somnat i en snödriva, vaknat i fyllecell, tappat bort mig själv gång på gång.

Ändå sitter jag här, välsignad med tur. För det krävs tur att krångla sig igenom livet på det sätt jag gjort. Min kropp är hel, alla värden är bra. Jag har ont lite här och var allt som oftast. Men det är nog mest åldern som gör sig påmind.

Så. Allt det där vill jag dela med mig av och göra det medan människor kan följa min blick. Det finns ingenstans att gömma sig längre. Behovet att göra det finns inte.

Jag vill och jag ska göra skillnad.

Det är jag skyldig min omvärld.

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

20 − 12 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.