Forbrukslån | Paras Pikavippi 2018 | Billigste Kredittkort | Kraftpriser | Billig Innbruddsalarm | Forsikringer | Beste Mobilabonnement 2018 | Billig Advokat
ADHDångestBipolärrökandeSaker man görtobak

En röst inifrån mardrömmen.


Det är kväll och rädslan är här.

Det är något märkligt som sker varje kväll. Samtidigt som jag känner mig förnöjd med att jag snart kan gå och lägga mig utan att det anses vara knasigt, så tvekar jag inför att gå stegen in till sovrummet. Det är någon sorts rädsla för att inte kunna somna som kickar in.

För så var det ju så länge. Jag kunde inte somna utan låg där och vred mig tills klockan visade 05:30 och jag somnade helt utmattad för att sedan bli väckt av klockan en timma senare. Eller väckt, ofta så stängde jag av larmet och sov vidare. Inte för att jag var medveten om det när jag gjorde det, men det var allt som oftast så att mina arbetskamrater fick ringa och väcka mig när de saknat mig för länge på arbetsplatsen.

Det var så svårt att förklara. Just det att jag kanske bara sov 5 timmar på hela arbetsveckan, för vem kan tro på något sådant. Jag visste ju inte om det då, men jag var så klart hypoman. Men då fanns det ordet inte för mig utan jag kände mig bara värdelös som inte ens kunde somna som alla andra.

Nu vet jag bättre, har fått bra medicin för att sova. Det funkar, ofta. Men nu har jag inte haft råd att hämta ut all min medicin och just sömntabletterna saknar jag. Det är svårt att varva ner när hela kroppen sjuder av liv. Så jag blir rädd för att hamna i ännu en sömnlös natt. Rädd för att somna, för då kommer mardrömmarna.

För så är det ju, varje natt drömmer jag mardrömmar och vaknar ofta med dunkande hjärta och ångestsvett rinnande längs med kinden. Sen somnar jag om och allt börjar om igen. Det är lite som att man dyker upp för att andas för att sedan dyka ner igen under vattenytan för att se vad som döljer sig där. Skräp och skräck.

Men jag svamlar, det är svårt att förklara. En längtan efter sömn som blandas med skräck inför den. Hur förklara man något sådant?

Nä, jag ger upp de försöker för dagen. Går ut i köket, röker en av moderns medskickade cigaretter. Jag är en snart 44-årig man som lever på min mor, svärmor, vänner, samhället, okända människor och kärleken från min fru. Fy fan vilken smaklös soppa. Men även det orkar jag inte tänka på mer.

Röka var det ja.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

5 − två =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.