En skrift som kanske leder till att jag förstår mig på mig själv.

Hon städar i köket.

Jag ligger på soffan, försöker titta på film men misslyckas gång på gång. Mina tankar vandrar rastlöst. Tanken är väl att även jag ska göra någon liten nytta i vårt hem, men inte än. Inte förrän mitt inre har stillat sig lite. För just nu är det full storm.

Om jag bara visste vad det är som oroar mig i dessa dagar. Jag grunnar, försöker göra en kedjeanalys, finna roten till det onda. Det går bara inte, något gnager i mig, rör upp ångest och grå känslor. Den som bara visste vad faen det är.

I någon månad nu så har det varit så. Just nu så verkar det inte bli värre, men inte heller bättre. Jag drar ner skallen mellan axlarna, som om jag väntade på ett slag i bakhuvudet, svetten gör mina händer glatta och det rinner svett längs med ryggen. Allt är för varmt, lite som när en värmebölja går in i sin tredje vecka. En klibbig otrevlig känsla, men det kommer inifrån mig själv.

Så jag skriver här. En bra terapi för det mesta. Jag häller ut skiten genom fingrarna, låter orden snubbla ut på nätet och på det sättet så är det ofta som om allt blir stilla i mig igen. Men idag och igår och sedan vad som känns som en evighet räcker det inte. Det lindrar, det gör det, men sjukan är kvar och visar sig igen efter bara en liten stunds vila.

Det som känns förbenat bra är att Den Helande Maria vet hur det kan vara. Hon anklagar mig inte om jag som nu helt enkelt inte pallar att städa. För ibland är det hon som får vara i ro vid datorn medan jag städar eller tvättar eller går ut med jycken. Men nu är det min tur.

En stilla önskan jag har är ju att jag bara visste vad det är som ställer till det. Funderingarna och tankarna sniffar runt, försöker hitta centrum, men det gäckar mig. Är det ekonomin? Tja, jag har nästan vant mig vid att inte ha pengar till mat. Att ha ont i magen eftersom man vet att en hel del räkningar blir liggande i en hög, snyggt och prydligt, förenade genom ett gem och en lapp med nästa månads namn.

Det är så mitt och vårt liv ser ut och ärligt talat, jag har slutat hoppas på att det skulle bli bättre. Man får helt enkelt prioritera in till sista blodsdroppen. För vi gör så, även om vi ofta får kastat efter oss att vi inte skulle göra så. Självklara råd som “har ni sett till att ni har ett bra el-avtal”, till råd som blir hängande i luften som “kanske skulle ni byta mobiloperatör”. Jo, kanske skulle vi det, men vi får ju inga abonnemang till något, skuldsatta som vi är. Min mobil och vårt internet är ju skrivet på min mor. Annars vore vi tvingade att förlita oss på kontantkort till både mobil och det mobila bredbandet. Snacka om att det skulle bli dyrt i längden.

Som tur är så har jag ett eget mobilabonnemang sedan jag var skuldfri och fri att teckna egna abonnemang till både ditten och datten, det abonnemanget använder Den Helande Maria. I alla fall något som är vårt eget.

Men vi har sett över allt från mobiler till el till försäkringar. Jag har gjort upp en budget, men inte ens när jag gör den så får jag ihop det. Jag försöker pressa varje utgift, få den att passa in i något vettigt på budgeten, men jag ser ju redan från början att det inte går jämt upp. Men jag har i alla fall gjort den och följer upp den varje månad.

Så, jag har vant mig som sagt, ser ingen som helst ljusning på det hela. Vi får hassla oss fram, månad för månad.

Oj, jag hade mycket att säga om vår ekonomi. Så kanske är det en av de saker som ligger till grund för all ångest jag har börjat få igen. Det är inte som förr, inte alls, då när jag inte ens kunde andas om jag tog ett steg upp ur den smutsiga madrassen jag låg på i sovrummet. Då när hela världen skrämde livet ur mig precis hela tiden.

Det är inte likadant. Fast, jag är rädd att det ska bli så igen.

Det är nog det jag är mest rädd för.

Fan, då blir det ju bara en enda loop av allt.

Nä, jag går ut i köket och röker en av de sista ciggen vi fick av min mor.

Att livet skall vara en sådan grottekvarn ibland.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Inger Axelsson skriver:

    Men vem som helst begriper att det inte går, kommer aldrig att gå, att leva 2 på en sjukpenning. Det måste vara grunden för att ni båda ska kunna må bättre att ni har en trygghet i ekonomin. Jag menar en ren basal grundtrygghet till hyra, el och mat. Känns så fel att nu när ni hittat kärleken ändå inte ska kunna få må bra, eller i alla fall någotsånär. Har själv urusel ekonomi så har gått igenom allt för att "spara" pengar o rekommenderar Comviq kontant bredband, inte hittat något billigare, 190 kr för 20, billigare än alla abbonemang! Ta kampen med Förskingsingsmässan! Kram

    • jonascarlzon skriver:

      Nä det är ju det. Vi får överklaga alla beslut, börja från början med alla ansökningar till soc och FK och fan och hans moster vad allt det är. Men vi ger inte upp. Inte än.

      • Inger Axelsson skriver:

        Nä gör för f-n inte det. Måste väl ändå finnas en "lägsta" sjukpenning man kan få? Ta kontakt med tidningar, Aftonbladet, Expressen o fan o hans moster. Du som är så bra på att skriva, gört bara!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: