Ensam

Drabbats av akut känsla av ensamhet. Jag gick med före detta frun en bit när hon gick hem. När vi skiljdes åt blev det som en klump i bröstet. Men det är bara att vänja sig vid. Ungarna är sjuka så de kommer inte ner, deras mor jobbar. Fan, ska jag sitta här alldeles ensam?


Jag har sagt det förut men jag upprepar det gärna, jag har alltid trivts med att vara ensam. Har sällan saknat sällskap när jag av en eller annan anledning blivit sittande ensam. Fan, jag har sökt ensamhet. Men nu är det som förgjort. Jag får en vag aning av panik när jag tänker på att vara ensam. Konstigt.

1 tanke på “Ensam”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.