Ensamast i världen

Vaknade tidigt och känner mig lika blå som en Prippsreklam. Mår inte alls bra och vet inte varför. Det känns som om jag är ensammast i hela världen och att ingen tycker om mig det allra minsta. Vet inte varifrån känslan kommer med den är inte trevlig.

Ska väl försöka sova bort känslan. Nån timma till borde man kunna klämma till med tycker jag, speciellt som jag satt på chatten till 2 tiden i natt. Men det känns hopplöst att ens försöka sova när jag mår såhär. Kanske nått inom mig som måste värka fram, spricka ut.

Det kan vara efterverkningarna av panikattacken i går, som när man fortfarande har ont i halsen fast febern har gått ner.

Nä. Ska läsa tidnigen och försöka skaka av mig den här känslan. Den vill jag inte ha.

2 tankar på “Ensamast i världen”

  1. Du Jonas…
    Det finns så många som tycker jättemycket om dig där ute i världen, jag också! Jag vet ju att du är en jättefin människa och önskar dig en jättefin helg!
    Kramar i massor!

  2. har..
    .. visserligen aldrig träffat dig men måste ju tycka om dig eftersom man springer här jämt :D Förstår den känslan men lyssna inte på den.. tror de finns många som tycer om dig. stackars dig som är sjuk :/

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.