Forbrukslån | Paras puhelinliittymä | Kredittkort for Studenter | Strømkalkulator 2018 | Beste Hjemmealarm 2018 | Inntektsforsikring | Billigste Mobilselskaper | Snømåking
Övrigt

Ett försvarstal

Kära läsare, både de som sympaterar med mig och de som tycker jag är en jävla självisk gnällspik. Jag vill bara förtydliga en sak. Jag skriver om mitt liv här på den här bloggen. Som jag ser det, det jag upplever och vad som händer.

Jag är mycket medveten om att jag gång på gång fastnar i samma spår och att jag kan framstå som ett självskt svin. Tja, faktum är att det är jag. Men hela tanken med bloggen är att visa upp mitt liv från ”insidan” liksom. För att visa hur lätt det är att allt kan bli fel fast man tror att man sitter säkert i sadeln i livets rytt.

Det som hänt mig och som händer mig är inte unikt på något sätt. Men det händer mig och jag har bestämt mig för att visa upp mitt liv på nätets arena. Jag skriver under eget namn, håller inte tillbaka förutom när jag riskerar att lämna ut andra som inte har bett om att få sina liv uppvisade på nätet.

Jag gömmer mig inte. För 8 år sedan skulle jag aldrig trott att jag skulle hamnat i den här situationen. Jag jobbade med mina demoner dagligen och tyckte väl att de som gav upp eller som ramlade av vagnen var svaga individer.

Men här sitter jag och har inget rikigt svar på vad som hänt under de här 8 åren när jag ramlat ner från en trygg anställning som chef med en budget på 8 mille, 25 personal ”under mig”, en egen lägenhet, bra kontakt med mina barn och en kvinna vid min sida. Men sak har lagts till sak och nu sitter jag, utan vettig ekonomi, förtidspensionerad, alkoholiserad, käkar 31 piller om dagen, bland annat maxdos av antidepressiva och tabletter mot manodepresivitet, medicin mot mina alkoholproblem, lugnande och inget vettigt boende, helt beroende av samhällets hjälp.

Jag medicneras med starka mediciner men det hjälper inte. Jag går i terapi, på sjukgymnastik, men det hjälper inte de dagarna när ångesten sliter i mig så att jag inte ens kan sätta mig upp ur sängen eller när livsledan drabbar mig.

Jag skulle kunna ljuga för dig. Berätta roliga historier, lägga ut roliga bilder eller berätta en massa skit om andra. Men jag har valt min väg på det här forumet. Här är jag skoningslöst ärlig om hur jag ser på saker och ting och för mig är det självklart att jag måste berätta hur det är att vara på botten av den absoluta botten även fast det lämnar en dålig smak i din mun.

Men när man har sovit högt 2 timmar per dygn i tre veckor är det lätt att tappa livsgnistan.

Men jag har jobbat i vården sedan jag var 21 och jag har sett hur sjukdom, ålderdom och social degerenering kan slita ut männiksor. Jag har ägnat många år att hjälpa andra och glömt bort hur man gör för att hjälpa sig själv. Nu vill jag bara ha tillbaka lite av det jag gett andra.

Är det för mycket begärt?

Author

Bror J. Carlzon

2 thoughts on “Ett försvarstal

  1. sjöbobo..
    Kanske för att de inte är så lätt att ta tag i sig själv när man nått så lågt.. man vet vad som behöver göras men ha rinte kraften själv. Många gånger kanske inte ens viljan för att amn föröskt så många gånger…
    Önskar att jag hade de modet att våga vara så ärlig å naken i bloggen som wob är.

  2. försvarstal
    Det är inget fel med att du skriver om hur du mår och varför du mår som du gör. Men det verkar som du har fastnat i ett självömkande….du vet hur allt fungerar men gör inget åt saken mer än att skriver om hur du mår…Vad jag tycker och VET är den rätta vägen för att få tillbaka ditt liv är att älta inte i skiten i evighet utan ta dig upp till ytan igen o andas…för det är där LIVET är……

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

fyra + sex =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.