Lån | Halpa Läppäri | Beste Kredittkort med Rabatt | Billig Strøm | Alarm | Hundeforsikring | Mobilselskaper i Norge | Billigste Eiendomsmegler 2018
ADHDalkoholBipolärfunderingarSkrivandeTerapi

För när vissa saker förminskas växer andra på dess bekostnad.

Den Helande Maria har problem med sin blogg, vågar hon vara så öppen som hon vill vara?

Jag är betydligt mer hårdhudad av mig. Möjligen att jag blir förbannad om någon hånar mig, men det är väl det enda då. Men hon mår skit av sådant. Blir ledsen, sårad, förtvivlad och tvivlar på om hon vågar vara så öppen som hon skulle vilja vara.

Jag har inget svar på det. Det är upp till henne, hennes beslut. Jag vet bara att jag själv inte skulle få mig för att gömma mig från häcklare och idioter. De får tycka vad de vill om mig. Om de nu tycker jag är en parasit och ömklig och löjlig och en suput utom hjälp så får de väl tycka så då.

Allt det där är sådant jag fått kastat på mig i kommentarer under åren. Först, det måste jag erkänna, blev jag en smula moloken av sådant, men min självkänsla är nog för stor för att jag ska ta åt mig längre. Jag vet vem jag är och står upp för det.

Men, visst, jag vet ju hela tiden att det kan bita mig bakifrån. Framtida jobb jag söker kan vara i fara, vänner har redan vänt mig ryggen. När jag går på stan kan folk peka finger åt mig. Men va fan, skit i dem tänker jag väl om det. Om ingen orkar med att jag berättar om en, säger en, del av mig själv så får de väl sluta läsa då. Här råder inget lästvång, jag tvingar ingen att läsa, det är mer än lätt att undvika bloggen om man vill. Fan, det är ju svårt att ens finna den från början.

Men, visst, det räcker med en enkel googling för att att finna mitt namn och att jag driver den här bloggen. Men jag har skrivit sedan 2005 och har inga planer på att sluta nu heller. Den får rulla på. Jag vet ju att många uppskattar den så skit samma. Om det nu skulle sitta en framtida arbetsgivare och läsa och sedan avpolletera mig så får det väl vara så då.

Här är jag liksom. Alkoholmissbrukare, psykiskt sjuk i ADHD och bipoläritet. Familjeförstörare, jag har slagit sönder familj efter familj. Förhållande efter förhållande. Jag har varit ett svin, jag erkänner. Det går inte att dölja det som är uppenbart. Jag har svikit mina barn, mina kvinnor, alla de jag älskat, behandlat mina vänner som skit. Jag har varit på den absoluta botten och tagit mig upp igen.

Allt det där är jag. Men jag är så mycket mer än vad som framkommer här på bloggen. Jag är stark, stolt, klok, beläst, allmänbildad, rolig, vänlig, artig, nuförtiden en bra vän, envis, uthållig, kärleksfull, en bra partner, jag skriver bra, är vältalig och social. Jag är förtjust i allt det vackra i livet, har inget emot att använda kajal lika lite som jag är rädd för att klippa mig i en frisyr. Allt det där är jag nu. Bland annat.

För det är ju så. Här framkommer bara kverulanten Jonas Carlzon. Det är min ventil. Här bollar jag idéer med mig själv och andra.  Jag lyfter upp det som är sjukt i mig, står upp för det för att andra ska få mod att kliva fram, så att vi till slut blir så många att vi inte längre behöver skämmas för oss själva.

Det finns en tanke bakom bloggen, förutom då att vara mitt avfallshål. Den är just det där. Att bli en av än så länge rätt få, framför allt män, vars röster berättar om sin psykiska ohälsa, eller sitt missbruk, eller både ock. Jag vill hjälpa de som tvekar eller är rädda. Om vi alla kliver fram så visar vi vår styrka och ingen framtida chef behöver se oss som enbart en belastning. Vi har alla olika styrkor som är unika de som är som oss. För när vissa saker förminskas växer andra på dess bekostnad.

Jag älskar kultur, konstnärer och konst, böcker och författare, film och färg. Det har jag gemensamt med många av oss lite skeva. Dessutom, jag vill sticka ut, inte vara så grå, vara självlysande, någon som märks och även där har jag något som är väldigt mycket gemensamt med många av mina olycksbröder och systrar.

Jag är öppen för livet. Ser ingen fara i homosexualitet eller färg eller sådant som många andra verkar vara livrädda för. Jag dömer ingen människa i förväg. En del är svin, men det beror inte på deras sexualitet eller färg, det beror bara på att de helt enkelt är svin.

Så den människa som framstår här är inte en hel individ, det är bara en del av den hela människa med sina fel, brister och styrkor, som är jag.

Så, pallar du inte att läsa, skit i det då.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

20 − 16 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.