Beste lån uten Sikkerhet 2018 | Kaiuttimet | Kreditkort Best i Test | Billigste Strømleverandør | Beste Hyttealarm 2018 | Husforsikring | Billigste Mobilselskaper | Husrengjøring
Övrigt

Förbannad som satan

Ok. Så blev det hela ännu mer komplicerat än det redan var från början. Min yngsta son skulle ju komma och besöka mig idag men inte kan han komma ner hit till det lilla utfrysna träslottet. Så när han ringde fick jag ta skeden i vacker mun och berätta att jag och hans farmor var ovänner och att jag satt här nere och att vi kanske skulle ta det en annan dag.

Han var helt klart överrens om att han inte ville hit, dummare än så är han inte för vad skulle han göra här nere? Men det känns RUTTET att inte kunna träffa sina barn för att man är ovän med sin mor och inte har någonstans att bo.

Jag är trött så in i helvete på detta nu!!!! Det enda jag begär av livet är att få en lägenhet där jag kan bjuda in mina barn så att de inte känner att deras far inte finns där för dem när de behöver mig. Är det för mycket begärt?

Jag har aldrig misskött mig i en lägenhet, alltid betalat hyran i tid. Det enda felet jag gjort är att jag tog lån när jag var frisk och inte räknade med att bli sjuk, för vem gör det? När jag sedan blev tvungen att leva på¨65 % av min inkomst så missade jag några inbetalningar för mina underhåll och hamnade i kronofogdens register och sedan är det kört att få en lägenhet.

Jag säger inte att det är ok att inte betala för sig, men det råd jag fick var att lägga underhållet åt sidan eftersom mödrarna får sina pengar i vilket fall som helst från försäkringskassan. Det var det rådet jag fick från en ekonomisk handledare. Hade jag då vetat vad det innebär att hamna hos kronofogden hade jag vänt ut och in på mig för att betala de där underhållen.

Nu har det gått ett år utan att jag fått en lägenhet, jag har ändå bönat och bett hos vartenda hyresvärd i staden. Nu står mitt hopp till sociala myndigheten och jag kan bara hoppas att de skakar fram en lägenhet snart.

Det är ju inte det att de ska betala hyran, bara stå för kontraktet under ett år  för att jag ska kunna visa att jag kan sköta mig. KLART som fan jag kan. Priset jag får betala är att de kan komma på besök ibland för att kolla hur jag har de, de kommer att ha en nyckel till lägenheten. Jag får inte ta med mina älskade katter.

Men jag vill inte ha det så här längre. Jag orkar inte med skiten. Jag är förtvivlad, förbannad och trött på att leva i en kappsäck. Jag är trött på att mina barn inte kan sova över hos mig eller ens besöka mig.

Begär jag för mycket?

Author

Bror J. Carlzon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

ett × fem =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.