Forbrukslån på Minuttet | Paras Hiiri 2018 | Kredittkort med Fordeler | Strømpriser | Billig Boligalarm | Boligforsikring | Billig Mobilabonnement | Megler
arbeteBipolärBörjanfunderingar

Från trött till vaken.

Alpine regiments of the Roman army
Image via Wikipedia

Det var jobbigt att rulla ur sängen idag. Det var jobbigt att ställa sig. Det var jobbigt att gå ut i köket och sätta på kaffet. Det var jobbigt att dricka kaffet. Men nu är jag pigg igen. Det är som en vanlig måndag. Snart blir det bara vanliga måndagar. Det ska bli intressant att se om jag håller.

Man kan ducka inför det där. Jabba mot livet. Eller så kan man nyfiket traska rakt in i det som händer. Jag väljer det senare. Mest eftersom jag inte har något val. Men även för att det ligger lite i min personlighet. Det ligger lite i det som gjorde mig sönder och trasig. Nyfikenheten. Det var den som fick mig att knata rakt ut på minfälten i livet för att se om jag kunde komma över på andra sidan.

Förra gången, i mitt förra liv, gick det inte. Poff sade det under fötterna och jag ramlade rakt ner i en krater, blödande och slut. Men det var på den tiden jag gjorde saker för att jag trodde att andra förväntade det sig av mig. Nu skiter jag högeligen i vad folk tycker om mig och mina val i livet. Folk tycker ändå, vad man än väljer så då är det väl bättre att välja vad man själv vill då.

Så jag väljer att vara nyfiken. På hur jag kommer fungera, på vilka nya bekantskaper jag kommer möta, hur jycken kommer klara att vara själv hemma i några timmar varje dag. På hur lång väg tillbaka till livet jag har. Nyfikenheten, den som är inbyggd i mig får bli min ledstjärna. Vad som än händer kommer jag lära mig något nytt.

Den här gången har jag inget att förlora. Om det värsta händer, om jag inte klarar att leva med min nya framtid, så blir det inte värre än det är nu. Härifrån startar jag och det är inte helt skit det heller. Allt som jag trodde var så förbannat viktigt har ramlat av mig. Familj, pengar, anseende, status, saker, alla dessa saker. Nu har jag vad som behövs och lite till. Ett trivsamt hem, en katt och en hund och tre fantastiska barn. Skogens alla dofter och viktigast av allt, förmågan att njuta av små saker.

Så om jag ramlar igen, så kommer jag inte tro att jag dör. För livet har man i sig. Det är så uppenbart egentligen. Jag har sett det så oerhört många gånger, i mitt arbete eller på nyheterna. Jag har sett hur vi människor nästan aldrig ger upp helt och hållet. Hur de allra sjukaste har den där glöden i sig som gör att de fortsätter andas.

Ofta hör man, ofta har jag själv sagt, att om man blir gammal och skröpplig vill man få dö. Men jag bruka tänka som så, att om det vore sant, skulle alla som blir gamla och sjuka ta livet av sig. Men det händer väldigt sällan. De flesta vill vakna nästa morgon, oavsett vilka smärtor och plågor som möter dem redan när de öppnar ögonen. Det är den där glöden som håller oss vid liv och den glöden bestämmer vi inget över. Den bara finns där.

Så. Nyfiket förlitar jag mig på glöden och mina nya tankar och erfarenheter.

Vi får se vad det blir av det här.

 

Från trött till vaken.
På väg.

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

2 + 9 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.