Lånekalkulator Forbrukslån | Ergonominen Hiiri | Billigste Kredittkort 2018 | Månedlig Spotpriser | Beste Alarmselskap | Forsikring | Mobilselskaper | Trådløst Bredbånd
ångestfunderingarSaker man gör

Funderingar på hur allt ska sluta. Hopp? Öppet slut?

Jag vet att åren går.

Det är som att livet kommit ikapp som en champagnekork. Orden fysisk sjukdom nämndes i förra inlägget, som en av många förklaringar till att inget blivit skrivet på länge. Nå, låt mig rada upp en del av dem.

Jag har medicin mot att mitt hjärta slagit för fort för ojämnt i för många år. Jag har tabletter för att kunna sova. Andra tabletter för att kunna tänka klart.

Jag har en kateterpåse som hänger och slänger eftersom min rygg, som jag har haft ont i sedan jag som 16-åring stod och lastade däck från lagret till långtradare vid Viskafors gummifabrik, och jag bara har tagit för givet ska göra ont i, på något sätt gått sönder och hindrar signalerna från urinblåsan till skallen och jag därför knatat omkring med en liter eller mer utan att känna att jag är pissnödig.

Det fick jag reda på efter en ambulansfärd till akuten efter att jag hjälplöst ramlat omkull på gården utanför och gång på gång fruktlöst försökt resa mig upp men i ren förnedring ramlat igen, krälande i gräset, gråtfärdig. Men det kommer som en spännande fortsättning på allt det här, samma kanal, samma tid.

Blåsan skall vara fylld vid en halvliter och man ska då vara pinknödig så att man nästan sprängs, och allt över det är farligt. Jag har vid bladderscan (Googla) visat mig ha den där litern i blåsan utan att som sagt ens varit i närheten av att vara pissnödig. Så jag har den där jävla helvetes katetern tills en utredning om min rygg är klar.

Jag ska berätta mer om förnedringen av det där i ett senare inlägg. Jag pallar bara inte tänka på det ens nu. Det gör för ont. Både i kuken och skallen och själen.

Jag går sönder. Sakta men säkert går jag i biter, trasas itu. Har ont överallt. Livrädd för att ryggen blir sämre, för att blåsan skall spricka, för att hjärtat ska sluta slå, för att hjärnan ska sprängas sönder.

Att jag ska dö för tidigt.

Så. Det är bara en liten bit av allt som min kropp talar med mig och som gör att ord blir svåra att skriva.

livet 167

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

5 × 4 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.