Feb 04

Ge gärna respons på ”Projekt bok”.

Jag har fått tummen ur. Till slut. Har precis börjat med en ny bok, den som ligger och jäser får jäsa ett tag till. Så, nu vill jag ha respons på den lilla första början på det hela. Strunta i stavfel och sådant. Allt det där fixar jag väl med tiden.

Vad tror ni om det här:

Kap 1.

 Det skulle ju inte bli såhär. Jag skulle inte bli så liten, så transparent, så feg. Mitt öde var stort, tyckte den unge jag. Men ödet ville inte lyssna på mig, det gick sin egen väg. Varje gång jag försökt hejda det har det växt sig lite starkare, lite större medan jag krympt till en ärtas storlek.

 Gråten, den välsignade och förlösande gråten har i så många år bott strax innanför ögonlocken, med den har vägrat att falla nerför kinderna. Ändå står jag beredd för att torka dem. Jag har alltid gått min egen väg och gråten har hela tiden gått med mig. Som något jag inte kan undkomma. Den är envis som synden och elak som djävulen. Men aldrig min att äga.

 De som såg kampen var så få. Ingen kommer innanför en riddares rustning. Den håller kvar alla känslor och tankar för att skydda det allra innersta, kärnan i en själv. Allt som snurrar i mitt huvud har jag behållit som skatter, trots att det egentligen bara är skräp. Skräp kan glimma, men det är likt förbannat bara skräp.

 

Så, det var den allra första början. Kan det vara något tror ni?

tangentbord.

Related Images:

12 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Junie on 13 februari, 2013 at 19:29
    • Svara

    ÄNTLIGEN! *leker aschberg*

    Skriv, min vän, skriv så pennan hotar brinna upp! 🙂

    1. Ja det börjar väl bli lite dags för lite verkstad och mindre snack 🙂

  1. en skör och klar röst rakt igenom.
    intresse som väcks!
    give us more!!!!
    My recent post tout est calme.

    1. Åh. De orden stärker. Speciellt eftersom de kommer från en duktig skriftör (sic!) Så dubbeltack!

    • Sara on 5 februari, 2013 at 11:47
    • Svara

    Superbra! Personligen tycker jag du ar skarpast som skribent nar du skriver konkreta skildringar dvs inte for metaforiskt. Da tappar jag ibland traden. En val sammanvavd kombo ar nog basta vagen att na magi.
    Du ar ju fantastisk pa att sla huvet pa spiken i dina samhalls o vardags betrakelser.
    /Sara

    1. Tack. Jo när jag skriver metaforiskt är det inte självklart på något sätt att bilden blir verklig för den som läser. Det är lite det som är grejen, tror jag. Alla får en egen bild av det hela, en del hänger med men många tappar som du säger tråden totalt. Återigen tackar jag ödmjukt för dina fina ord.

    • Helena on 5 februari, 2013 at 09:21
    • Svara

    Du vet vad jag tycker, jag har ju läst ditt tidigare uppslag för flera år sedan. Minns du?
    Självklart ska du fortsätta. Bygg upp en historia och kasta dig ut. Skriv allt vad du orkar. Lägg upp en plan vad du vill berätta. Önskar att jag själv hade samma drivkraft, jag har en dröm men tycker inte att jag har något att berätta.

    Ha en FIN dag!!

    1. Just det ja, det har jag glömt. Men du är ju en utmärkt recensent har jag för mig. Dessutom en enorm läsvana så jag kanske kan låna dina tankar om mitt projekt lite längre fram? Drivkraften tror jag finns i dig, den är bara svår att nå, jag lovar, jag vet. Men ha en underbar dag. Man får alltid försöka nå sådana dagar och känslor.

    • anna on 4 februari, 2013 at 21:58
    • Svara

    Ja, jag blir genast nyfiken på vad som kommer här näst! vg skriv mer tack!

    1. Ska göra så gott jag kan. 🙂

  2. Jamen för guds skull JJJJAAAAA!!! Fy fan så bra, snälla mer, fortsätt….snälla!

  3. Jag tycker du ska köra vidare, jag kan korrekturläsa lite då och då 🙂

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: