God jul sägs det. Nå, men då är det väl så då.

2011-12-23

12:36:00


Det SKA bli jul i år med.

Jag ger mig fan på det. Jag ska hata fram julkänslan, därmed basta.

Nja, det kanske inte vore bästa sättet att finna julero på kanske. Men tanken finns där ändå. Saker ska köpas, saker ska ätas, människor ska träffas, man ska träffa precis rätt med glöggen, man ska äta sig mätt men inte illamående, man ska ge mer än man får, man ska ge rätt, man ska få rätt. En jävla massa som ska passa in för att julen ska bli julig och inte bara ett kantstött släktkalas med en kantstött släkt i mörkaste vintern.

Den här julen ska bli en bra jul. Jag har bestämt det. Allt som sker och som hindrar är bara små bulor i marken. Bara att skutta över och gå vidare i mörker med ljus. Alltså, jag gillar julen. Men den skrämmer mig med. Det är så lätt att bli besviken, göra någon annan besviken. Allt är så skört under de där tre dagarna.

Det kan vara vackert, tindrande, varmt, gott, kärt och avkopplande. Men allra minsta sten under skon blir till ett stort sår på tre sekunder. Det är så lätt man blir stående på en toalett och stirrar i spegeln och tänker att man vill stanna kvar där inne i det där rummet tills dagen tagit slut och alla ljus har slocknat. För mig är det så i alla fall. Julen är tunn, tunn glas under fötterna.

Min ryggmärgsreflex är att fly från allt som är gott, bara gå och gå och gå. Utan mål men med stegen som mening. Hela vintern är en enda stor flykt känns det som ibland. Ofta förresten. Låta tiden gå, vänta på varma kvällar och kravfria nätter.

Men i år ska det bli jul. Vi ska klä vår lilla nyinköpta gran, den i plast och med små, små ljus. Den som jag bestämt tryckte ner i en soptunna igår när jag fick nog av mig själv. Men hon räddade den. Då var jag långt borta. Gick på stadens gator arg som ett bi och hoppades att någon, vem som helst, skulle titta snett på mig. Bara för att …

Kalle Anka & C:o

Image via Wikipedia

Men vi ska fira en lågmäld jul. Utan stora åthävor eller prunkande trumpeter. Inga sagor kommer berättas, bara sanningen. I min jul får Jesus allt hålla sig ifrån. Jag firar att Kalle Anka dansar, jag firar att jag fått kärlek i mitt liv, jag firar att jag lever och jag firar oss alla som jag älskar.

Det är dags att resa sig. Fånga julen i dess linda, varsamt ta fram den, lukta på den med varsam näsa och tänka tankar som faktiskt, med lite tur, kan börja glöda inuti själen. Släppa den trasiga figur som är mig och lyfta blicken och hjärtat en smula uppåt, utåt. Ta hand om, lägga ner vapen och strid, lägga ifrån mig mitt uppblåsa ego. Hela och lindra sår. 

Jag har tur i livet. Som får skratta med mina barn och min kärlek när vi går på stan. Som får välja julklappar. Som får tänka på att jag är lyckligt lottad. Som har ett hem, som har en varm hund bredvid mig. Som får äta magen mätt varje dag, som får vara ifred från satan de mesta dagarna om året. Som får gå i skogen, som får sitta på solvarma parkbänkar om sommaren och slappna av. Jag lever ett gott liv, faktiskt. Kanske inte så konventionellt, knappast innanför alla som helst ramar. Lite vid avsidan av livet. Men det är gott.

 

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: