Grenars okända liv.

2012-02-02

21:17:30


Jag vet om det.

Att jag är hypoman just nu. Allt är glatt, allt är vackert. Allt är möjligt och det finns inga hinder. Jag vet om det och tror mig kunna hejda de allra värsta impulserna. Tror jag.

Vi gick ut i skogen jag och jycken. Gnistrande snö, halvmånen som lyste på ett stjärnbestrött himlavalv. Det borde varit svart där ute i skogen, men det var ljust som en sommargryning. Gud måste ha skapat snön vit för att lysa upp det mörker han skapat här i norr. 

Tracks in snow

Image via Wikipedia

Hunden sprang, hoppade, slet i grenar, rullade runt i snön. Själv stod jag andäktigt tyst och bara tog in allt det vackra jag såg, försökte lagra det långt inne i den grå cellsamling som vi kallar hjärna. Kanske kan jag senare frammana doften av kall snö, allt det glittrande och gnistrande vita, skogens mörka träd, månens trollska ljus.

Jo, det kanske är pekoralvarning på det hela. Jag vet inte, bara misstänker det. Men strunt samma. Vackert var det, skapade lugn i mig gjorde det, tröttade ut hunden fixade det. Skogen är förunderlig. Den har mer makt än staden någonsin kan få eller ta för sig.

Annars har inget viktigt hänt.

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: