Hur ger man upp utan att gå sönder?

Jag blir så less.

Räkningarna är betalda, vi har nu 322 kronor kvar. Det ska vi överleva på i en månad. Det blir 10 spänn om dagen. 5 spänn per person. I en månad.

Jag blir less, jag blir trött, jag blir låg. Jag känner nu hur jag faller djupt ner i det svarta där den svarta hunden står och viftar på svansen i tillbakahållen grymhet. Jag kommer gå sönder, jag tror det. Jag hoppas så klart att det inte blir så.

Men va fan? Varje månad, samma kamp. Låna från vänner, tigga av föräldrar, se hur skulderna växer och man är inne i en spiral som bara går neråt. Räkning efter räkning kommer till fogden men vi har inga pengar att betala dem. Hopplöst.

Jag blir så trött på hela skiten. VI vet att vi kommer kunna äta en gång om dagen i alla fall på vardagarna, när vi äter gratis på Viskan som ligger i Onyx Knalleporten. Det finns inget att klaga över det. Men sen är det alla småsaker. Mjölk. Bara en sån sak som mjölk.

Schampo, tvål, tvättmedel, diskmedel, rakhyvlar. Elräkningen är inte betald, den får vi ta nästa månad, så då får vi dubbla elräkningar och vips sitter vi i samma skit igen.

Vi har ingen lyxkonsumtion. Det du ser på tv, med folk som köper resor och bilar och sedan blir panka är inte oss. Vi har bara blivit sjuka och helt plötsligt kommer den förra livsstilens val att bita en i röven. Det som var småpengar då är bara drömmar för oss att tänka på.

När jag jobbade blev jag nervös om jag inte hade minst 15000 spänn kvar när alla räkningar var betalda. Hur fan tänkte jag, hur fan levde jag? Jag var ju alltid pank ändå. Nu har vi 322 spänn över och måste lösa skiten på något sätt. Jag kan bara skaka på huvudet åt mitt gamla jag som slösade iväg 15 papp varje månad. Det är den livsstilen som nu skapar kaos i världen.

VI har snålat med julen, köpt så billiga julklappar till varandra som bara är möjligt, det har säkert gått åt högst 150 till julklappar åt varandra, sen fick barnen 200 spänn var. Morsan fick en kudde. Sen är det inget mer. Morsan köpte maten och glöggen. Vi stod bredvid och blev tiggare hos min egen mor.

Men skit samma. Då var då och nu är nu. Jag faller och har ingen som helst aning om hur jag ska ta mig upp igen.

Jävla pissliv.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.