I min egen takt

Sådär ja. Då börjar det kännas lite bättre. Lite lagom lummig sådär. Redo för en promenad på grusvägen upp till Polare S. Det kan mycket väl hända att jag råkar dra i mig en 2,8% på vägen. Sätter mig ner på en bänk och lyssnar till vinden som susar i skogen. Eller så går jag raka vägen. Det ger sig lite allt som jag går kan jag tro.


Tar med mig min lilla väska, fylld med malt, och går i den takt som passar för tillfället. Ibland måste man leva sitt liv på det sättet, annars finns det ju ingen mening med det hela. Om man bara ska gå i andras takt så går man ju sönder allt eftersom grusvägen blir till betong och staden närmar sig.

Annonser

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: