Forbrukslån | Parhaat Kuulokkeet | Sammenlign Kredittkort | Billigste Strøm | Beste Tyverialarm | Hundeforsikring | Billigste Mobilabonnement 2018 | Beste Boliglån 2018
agressionKärlek

Ilskans mekanismer.

Ilska är ett märkligt fenomen.

Jag har varit arg i mina dar. Oftast har det legat en eld i mitt bröst, en eld som bara väntat på att få blåsa upp. Jag har sökt situationer där jag fått utlopp för allt det arga i mig. Jag vet ju att en del beror på min uppväxt och en del av mina skolår och den största delen av min sjukdom som Bipolär typ II med blandepisoder, jag är en sådan som slänger ut tvn om fjällkontrollen krånglar som min läkare sade. Det ligger i det sjuka i mig.

Nu är jag ju rätt medicinerad så det är för det mesta inget problem. Men det klart jag blir arg ibland. Konstigt vore annars, det blir vi väl alla. Dessutom, när jag väl blir arg är jag mindre destruktiva än jag var förr. Jag drar mig undan för att skiva av de värsta topparna i elden i mig.

Jag har slösat bort så många år på att vara arg på hela världen. ibland kan jag få en enorm sorgkänsla i mig för att jag inte fick den där medicinen redan när jag var ung man. Tänk så mycket jag kunde undvikit. Dessutom, jag hade nog inte haft en så hög ångest och då hade jag kanske inte behövt döva den med alkohol och kanske, men bara kanske, hade jag inte utvecklat ett alkoholmissbruk, Jag vet inte.

Men skit samma. Jag är vuxen nu, medicinerad rätt, jag orkar med livet och elden i mig har nästan falnat även om jag kan tända till på saker eller personer relativt lätt. Men tvn får stå kvar, jag byter helt enkelt bara batterier i fjärrkontrollen.

Det där med att jag drar mig undan när jag blir arg är bra för mig, men jag förstår att det är svårt för andra att förstå det där. Men jag vill vara ifred, tänka och vrida på det hela, finna själva fröet till grälet. Syna det och se om det verkligen var värt att gräla om och för det mesta är det ju inte det. De flesta gräl jag varit med om handlar om skitsaker, men det är jag som överreagerat.

Men igår blev jag provocerad känner jag. Jag blev inte trodd i att ha gjort en sak som jag mycket väl vet att jag gjort. Det gäller träningen, men jag tänker inte gå in på detaljer, det är mellan mig och de jag diskuterade saken med.

För jag sliter, jobbar stenhårt, när jag är på gymmet. Jag gör mina övningar i maskinerna så fort jag kan, för att få det gjort, jag gillar inte dem, de tråkar ut mig, jag gör dem bara för att det är nödvändigt. Men på bandet känner jag mig fri. Där kan jag stå och stirra punkt på maskinen, låta musiken i hörlurarna omsluta mig. Sedan övergår jag till att cykla, det brukar bli en mil, även om jag är redo för att öka längden och nu siktar jag på två mil per gång. Även då känner jag mig fri. Det passar mig helt enkelt. Det gör mig glad, det gör mig gott.

Men att då inte bli trodd på att man skulle vara där, nä, där går min gräns.

Nu är det en ny dag, jag och min fru (knepigt det låter) skall till stan för att gå till min mor och dessutom passa på att ta vår powerwalk där. Det kan vara skönt att gå andra vägar än de man brukar traska på.

I övrigt är det söndag, vår vilodag från gymmet. Solen skiner, jomen, tro mig eller inte. Den skiner och det ska bli skönt att komma ut, även om jag är trött som en gnu för tillfället. Natten var orolig. När jag vaknade låg jag tvärs över sängen med huvudet på Den Helande Marias ben. Att jag alltid måste sova så oroligt. Det dränerar mig på viktig kraft.

Livet kan svänga fort.

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

tolv + 20 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.