In the future when all’s well.

Jag trodde verkligen det var måndag. Jag var övertygad om att det är måndag. Hela min kropp bodde i en måndag. Även om själen som alltid for omkring någon annanstans. Vi gick ut i solskenet, jag och min Dipp. Vandrade längs med Viskan, högt, högt på berget. Grön var vår värld. Två vänner på luffen.

När vi kom upp till kyrkan så satte jag mig på en sten och tände en cigarett medan Dipp for omkring som en osalig ande. Livet var precis i takt med mig. Tillvaron och jag gick i samma hastighet. Det fanns, för några minuter, inga sorger, krig eller svält i världen. Bara trädens sommarsus och Dipps skvättande i en vattenpöl.

Vi gick nedför stigen som leder till kyrkan. Ner till vattnets nivå, förbi fallen och bredvid järnvägen. Solsken och lycka och frid. Som livet borde vara för alla men som det så sällan är för någon. Vi gick i en evighet fylld av förnöjsamhet. Fylld av kärlek till livet.

Nu har vi landat i livet igen. Dipp sover i soffan bredvid mig, jag har vaknat upp till att det är söndag, att måndagen inte är förrän i morgon. Än finns inga måsten, bara villen. Det jag vill kan jag göra, det jag gör vill jag göra.

Livet är återigen ett gott ställe att vara på.

 

Skogen erbjuder vackra gamla ting i överflöd.

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: