Forbrukslån Test 2018 | Bluetooth Näppäimistö | Kredittkort Test 2018 | Solcelleanlegg | Alarm | Billig Forsikring | Billigste Mobilselskaper | Billig Ventilasjon
Övrigt

Ingen fara med mig inte

Ok. Jag är här, ingen fara med mig. Jag vaknade av en stark ficklampa i ansiktet och två bekymrade ambulansmän som undrade hur det var med mig.

Tja, rätt ok även om jag gärna skulle vilja sova lite till kunde jag berätta.

Eftersom den ena ambulansmannen är en gammal kompis och dessutom min yngsta sons styvfar så fick jag mig en avhyvling kring vad jag skriver på bloggen med tanke på att mina barn kan läsa vad jag skriver. Så långt hade jag ju inte tänkt. Så klart eftersom jag inte tänker överhuvudtaget i vissa lägen.

Men det är en oerhört stark känsla att folk faktiskt bryr sig om mig trots att jag själv sitter fast i en bubbla av egenkärlek och själviskhet.

Men igår var en intressant resa. Jag har en vag misstanke att jag slog i botten igår. Längre ner kan man inte hamna liksom. Så nu finns bara en väg och den går uppåt. Tankar jag aldrig tänkt for genom skallen på mig igår och jag hoppas att de inte kommer åter. Fast om de gör det så vet jag medicinen.

Man tänder en brasa, tar en kopp kaffe och lägger sig på golvet och tar sig själv i den berömda kragen och tänker på allt som gör livet värt att leva. Mina älskade barn, solsken på kroppen en het julidag, mina vänner, att klappa en tacksam katt, ett par varma strumpor en kall dag. En god bok eller en bra film. Musik, musik och åter igen musik. Att skriva en bra text, en såndär som man känner sig riktigt, riktigt nöjd med. En kopp kaffe på morgonen. Att få vara riktigt trött på kvällen och ta dagens sista cigg. Att läsa morgontidnigen medan tv 4as morgonprogram rullar på tvn. Ett glas gott rödvin.

Kort och gott finns det mer anledningar att leva än att dö. Dö kommer man göra i vilket fall som helst så den resan lär man inte missa hur man än bär sig åt men det vore ju korkat att ta ett tidigare tåg än man behöver.

Så, de där tankarna som for i skallen på mig igår kommer nog inte åter. För hur skulle jag stå ut med att inte få träffa mina barn mer? Allt det andra får jag lägga åt sidan när den dagen kommer men mina barn…

Tack Polare P för att du brydde dig, tack för att ni kom ner och tack för att du påminde mig om att jag tappat bort mina prioriteringar i alla min själviskhet.

Fast den där jäkla ficklampan kunde du gott fimpat :-)

Author

Bror J. Carlzon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

5 × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.