Feb 08 2018

Inifrån Grottan, som den svarta hundens fånge.

Jag vill riva hela världen. Slita sönder den.  Men jag hittar inte mina händer. Lam i själen, impotent i tankarna

Arg på allt och alla, förutom mig själv. Åt mig reserverar jag hatet. Det är enklast så. Försöker förtvivlat fly mitt jag. Men jag vågar inte lyfta. Är flygrädd. Livrädd. Som lille Skutt upprepar jag “det är bara på film, det är bara på film”.

Men det är ju inte det, mitt liv är väl snarare en teater. Ett skådespel i oönskat antal akter. Inget inträde, likt förbannat spelar jag för tomma salonger. Sitter så långt inuti det där ensamma mörkret jag själv skapat att jag inte hittar ut till ljuset igen. Jag gick in i en spännande grotta som barn och märkte inte när ingången rasade och  nu är allt så mörkt.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.