Forbrukslån | Halpa Läppäri | Kredittkort | Strømpris | Tyverialarm | Bytte Forsikringsselskap | Mobilselskaper | Støp
Börjanfunderingar

Jag gör det snart igen.


1970-talet lever kvar i mig.

Somrar som aldrig tog slut, doften av min mormors kolonistuga, ljuden, lekande barn och humlor som surrar. Allt var möjligt, jag undrade aldrig om jag skulle bli lycklig eller gråta bort resten av mitt liv. Skolan fanns inte då, inte i början, knappt i slutet. Född första året i ett årtionde när trätofflor var något som var normalt, när alla tapeter var fulla med blommor och då orangea och brunt ägde köken.

wbj_viskafors_1930Här vid stationen bor vi nu.

Jag längtar efter värme som får asfalten att dofta tjära och då flugorna knappt orkar surra omkring utan gång på gång på gång sätter sig på fötterna. Ge mig grönt, blått och vitt. Ge mig ljudet av grannens transistorradio och melodikrysset. Ge mig mitt hopp och min oskyldighet tillbaka.

Somrarna har varit många nu. Varje år är döden närmare och varje år börjar tanken på den allt mer leva inuti mitt bröst. En smula rädsla för framtiden istället för ren oskyldighet. Känslan av skolgårdens hårda asfalt och tanken: jag vill inte vara här, växer.

Valen finns inte, jag får hanka mig fram, minut för minut för år för födelsedag. 7 blev 44 och kanske ska jag vara tacksam.

Men det är jag ju. Jag tänker varje dag, ofta varje timme, på hur mitt liv sett ut, ända fram till förändringen, då när jag fann hoppet igen. Då när jag började tro på mig själv och mänskligheten.

Det kunde blivit så fel.

Men de orangea blommorna lever i mig.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

fem × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.