Feb 12 2018

Jag sprider ljus som en sprucken prisma.

Tyvärr har jag en stor del arrogans i mig, som gör att jag inte har tid med dumma människor och närmast föraktar enkla människor. De är som birkenstock. Bekväma, fula men osynliga och förståndiga. Jag föredrar stilettklack (som en mental jämförelse alltså).

Man kan inte bära sin egen tyngd genom att mäta den mot andra människors burna tyngd. De går inte att jämföra, men nog har man i grunden tur som av ren slump föddes i den här lilla lilla skärv an av tid och i ett fritt land, med rätt färg och i mitt fall rätt kön. Rätt för att passa in i den mall som ger flest fördelar alltså.

Likt förbannat har jag svårt att sluta tänka på hur fort tiden går och hur lite jag fått gjort, som är gott alltså. En massa år bara rann iväg i någon sorts dimma där jag slösade bort både tid och liv.

Jag sitter totalt fast i sommaren 1995, när jag var älskad av världens vackraste kvinna och hela livet framför mig. Kan inte sluta tänka på hur många fel jag gjorde och hur katastrofalt resultatet blev.

Nu är jag fan bara ett misslyckat ensamt fiasko, en gubbe fast i sig själv.

Tiden rinner iväg och jag har inte gjort någonting av mitt liv. Ingenting.

Jag är tacksam för mina diagnoser. Och hatar dem. Samtidigt. Vilket bevisar att jag har minst en av dem.

Men det  gör mig uppriktigt ledsen över att jag inte fick de där diagnoserna, och därmed rätt medicin förrän jag var 40 år. Med rätt medicin förändrades mitt liv till det bättre och jag hade gärna sluppit en del år före det. Men men. De gör mig till en stålmannen utan försvar liksom. Gjort många misstag i dess skugga, sårat många, svikit fler.

Överhuvudtaget är jag just nu bitter och fast i tankarna på alla misstag jag gjort i livet. Jag har varit en idiot och nu betalar jag priset känns det som.

Ensamhet har blivit min melodi. Trivs med mig själv, trivs i en egen värld med egna regler.

Men, bara när det är en självvald sådan. Nu har jag drivit det hela för långt så den ofrivilliga ensamheten ramlat över mig och den gör väldigt ont.

En utåtriktad eremit ett charmigt svin, med ett sorgset gapskratt som gjort alla mina misstag på ett fulländat sätt.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.