Norges Beste Forbrukslån | Ulkoinen Kiintolevy | Beste Kredittkort Dagligvarer | Spotpris på Strøm | Alarmer | Båtforsikring | Billigste Mobilabonnement | Sikkerhet
ADHDagressionalkoholångestBipolärrökandeSaker man görSkrivandetobak

Jag visar dig det som är så nära sanningen i mitt liv.

Ni vet, jag har mycket att berätta.

Klart jag har privata saker som ajg aldrig kommer skriva något om. Det finns en gräns även för mig, även om jag ofta karvar ett sår med en rostig matkniv och låter blodet i min själ forsa för er. Ni är värdiga att se mig naken. Eller vara synbart naken.


Jag har sedan mars (jag brukar ju inte hymla med saker så jag gör väl inte det med det här heller) haft kateter på grund av att min rygg gått tras efter alla år i vården och då jag jobbade med att lasta däck på VIskafors gummifabrik som 16-åring. Så, när ryggen krånglar som mest, och nu är det mellan varven överjävligt, så går signalerna inte till min urinblåsa att den är full, så jag har haft ca en liter varje gång de gjort en så kallas bladderscan.

Jag kan mellan varven inte gå rakt utan lutar åt sidan som en stormfälld gran, jag kan inte sova i sängen men inte heller på golvet för då krampar hela ryggen vad jag än försöker. Livet just nu är fyllt med kroppsligt förfall och skam och tårar och rädsla.

Eftersom blåsan anses vara full till brädden vid en halv liter så kan den gå sönder vid en liter. När det är en liter i den har jag dessutom pinkat före undersökningen så fan vet hur mycket den kan innehålla från början.

illu_ny31


Nå. Att bära kateter är det mest förnedrande jag gjort i mitt liv. Den skaver, det gör ont, det blir stopp i den, påsarna lossnar, de har lossnat tre gånger på natten så att sängen blivit blöt. En gång lossnade den utanför akuten dit jag skulle för att träffa en ortoped och jag fick gå in till väntrummet med nedpissade dyngsura byxor.

Jag har dessutom en kraftig fobi, snarast en tvångstanke, om att inte lukta illa. Jag ägnar timmar varje dag åt min hygien och utseende och har tusen olika regler som jag måste följa för att känna mig bekväm när jag går utanför lägenheten. Men nu tycker jag det luktar från mig och jag har knappt varit utanför dörren sedan i april.

Hade jag vetat när jag jobbade som sjuksköterska hur vidrigt jobbigt det är att ha en kateter hade jag bemött mina patienter annorlunda.

Så. Nu vet ni varför jag knappast går ut genom dörren. Men i morgon kanske jag blir av med fanskapet. Jag hoppas vid gud jag får det så jag kan känna mig ren igen.

.Kan komma på tusen mer grejer som jag förstått först nu. Även att det är oerhört viktigt att verkligen sköta om en kateter, allt från att sköta hygienen av den i alla fall två gånger om dagen, och då menar jag verkligen tvätta både den och könet. Det är som en jävla mardröm helt enkelt.

Så, nu hade jag sagt det  viktigt att sprida den kunskapen som en patient har kring det där så att personalen verkligen förstår hur det kan vara. Även anhöriga kan ha nytta av att läsa detta. Det är en pina att ha en slang upp i urinröret och in i urinblåsan och ha den där i månader eller rent av hela sitt liv.


Därför har jag varit tyst. Men nu börjar lusten att skriva komma tillbaka. Det känns. Sakta men säkert börjar orden bli fria i min själv igen.

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

3 × två =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.