Jag, en obehaglig människa

Jag är trött på mycket nu märker jag. Framför allt är jag dundertrött på mig själv. En mer deprimerande, negativ, stagnerad människa får man leta efter. Jag tycks alltid vilja vara någon annanstans, i en annan tid på en annan plats. Hur vore det om jag skulle föröka njuta av det som är? Smaka på den du lilla Jonas. Det verkar som om jag bara ser problem, aldrig lösning. En bitter liten man.

Fast å andra sidan. För det finns ju alltid en andra sida av allt. Är det så konstigt att jag mår kass som det är? Att jag tycks ha tappat all tillstymmelse till humor och att jag deppar över allt från skillsmässa till hål i strumpan? fan vet. Inte jag i alla fall. Tror jag börjar bli förkyld också. Det vore bara rätt åt mig. Deppgubbe.

Nä, jag är trött på att vara trött. Saker är som de är och det är väl bäst att bara låta bölden växa tills den spricker. Typ.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.