Jävla, läckande ögon

Så jag gråter och gråter och gråter lite till. Kan en man gråta utan att förlora det som kallas ansikte? Jag vet inte. Jag gråter lätt, ofta. Hur gråter en man? Är jag ens en man eller är jag bara en liten pojke som förlorat sin älsklingsleksak eller som inte fick några julklappar? Inte fan vet jag. Jag vet bara att tårarna rinner och rinner och ansiktet knöcklas ihop, vrids sönder som på en smältande, brinnande docka.

Dom säger att tårar är förlösande, att de innehåller en massa stresshormon. Men då borde mina vara tjocka som gele men de är lätta, salta som vattnet vid Hallandskusten. Som ett hav inom mig som sakta läcker ut genom mina ögon.

Damnd those eyes!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.