Knaster.

2012-04-26

04:23:13


Ännu ett videoinlägg.

Jag kan varna er. Klippet är på 17 minuter, i bakgrunden hör man något märkligt knaster, det låter som att jag pratar på en gammal stenkaka. Dessutom, jag är förbi av trötthet när jag pratar.

Men jag gillar det här.

httpv://youtu.be/do37CiypLbk


Er som orkade med att se hela klippet tackar jag ödmjukt. Till er som gav upp kan jag bara säga: jag förstår varför.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Junie skriver:

    Promenader kan verkligen vara hur helande som helst (troligtvis inte lika helande som Maria kanske, men ändå). Att bara gå och gå och gå och gå tills man plötsligt hamnat någonstans men inte märkte hur man tog sig dit. Eller det kanske bara är jag som sjunker in i så livliga tankar att jag glömmer bort tid och rum. Jag har ju dessutom en förkärlek för att promenera i stadsmiljö, mycket hellre än i skog. Och med musik i öronen, inga jävla fågelkvitter här inte nej nej. Jag är ingen naturmänniska helt enkelt, men det där med att vara ute och gå är helt fantastiskt och sen spelar det väl kanske ingen roll vilken sorts miljö man föredrar att gå i så länge man trivs.

    • WoB skriver:

      Att gå är nog att anse som ren medicin, när man väl är i så bra form att man ens vågar ta sig ut ur sin lilla bubbla där hemma. Precis som du så traskade jag mil efter mil i stadsmiljö när jag var yngre, typ ett litet knytt som du ;-) Men med åren har jag allt mer börjat uppskatta natur och skog. Jag vet inte om det beror på just ålder eller om jag bara blivit en grönklädd liten gubbe som kryper omkring och letar lavar och insekter som ser obehagligt obehagliga ut. Eller, alltså, så långt har det inte gått, men man kan aldrig så noga veta.

      Sen är det ju det där med att ha hund. Man bara måste ta sig ut i naturen, vare sig man vill eller inte. Sedan är det väl det där med att jag allt mer behöver fly från allt som är stressande och kanske kan stadsmiljö vara lite stressande för en lidande poet som mig :-) Inte faen vet jag, men jag njuter av det och då är det väl bra kan jag tro.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: