Refinansiering Forbrukslån | Sähkösopimukset | Beste Rabatt Kredittkort | Dagens Strømpris | Boligalarm | Beste Forsikring | Billigste Mobilabonnement | Håndverker
ADHDagressionångestBipolär

Läkemedel är något som är bra för mig.

Det är allom bekant att jag har många läkemedel.

Jag möter, gång på gång och tämligen ofta, kommentarer från personer som säger saker som, ”om du bara slutade med alla dina tabletter så skulle du mycket bättre”, eller ”du är ju tablettberoende, du måste ta dig ur det”, eller klassikern ”du är ju en knarkare”.

Nå, låt mig då förklara en smula för de som inte riktigt kopplat det där. Nej, jag skulle inte må bättre utan mediciner. Jag lovar, för jag har levt utan de allra flesta 25-44 år och jag lovar, jag mådde inte bättre då. Tvärtom, jag mådde skit. Jag mådde fruktansvärt dåligt och mellan varven hade jag ingen som helst livskvalitet.

Nu känner jag mig relativt, så gott jag nu kan göra, bra. För det mesta. Men mina mediciner gör att jag slipper vara djupt, djupt deprimerad, jag menar inte ledsen eller lite nere eller har söndagsångest utan djupt och sjukligt deprimerad.

Med mina läkemedel slipper jag skärande, ständig ångest där dödsskräck och livsskräck gör att mitt liv krympt till en ärta där jag kan känna någon som helst ynka trygghet i min säng och bara i min säng.

Med mina läkemedel kan jag sitta stilla i mer än 5 minuter. Jag kan koncentrera mig på vad andra säger, jag kan titta på en hel film i ett enda svep. Läsa tidningen och faktiskt göra det från första till sista sidan en gång utan att behöva läsa den 10 gånger för att kunna koncentrera mig och ta in det som står.

De har gett mig möjligheten och chansen och styrkan att sluta dricka så förbannat mycket jag gjorde för att bara våga leva.

Jag kan för det mesta både somna relativt lätt och dessutom sova rätt hyggligt.

Jag har slutat varar pinsamt distanslös, för det mesta.

Jag har fått en större impulskontroll. Jag har kunnat växa som människa. Jag är mindre otålig. Jag är inte alltid förbannad, jag vet faktiskt inte riktigt när jag var riktigt förbannad, på det där gamla sättet när jag blev helt galen för ingenting och bara letade efter en anledning till att börja bråka med någon. Eller, jo jag vet när det skedde senast och det gick över väldigt snabbt och jag försökte korrigera eländet med en gång.

Jag har helt enkelt fått ett helare liv. Det är vad mina läkemedel gett mig. Ibland försöker jag minska doser eller sluta med ett läkemedel och vips är de gamla symptomen tillbaka. Det är inte så att jag inte kan sluta för att jag får abstinens eller så, utan börjar bara må på samma sätt som jag gjorde före jag började ta just de pillren.

Så, jag försäkrar er, jag vet redan hur mitt liv ser ut utan alla de där pillren. Och det mina vänner, det är inget liv jag vill leva en gång till.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

1 × ett =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.