Learnin’ the blues.

Sinatra funkar alltid.

En del musik är bra när man är arg. En annan sorts när man är glad. Tre tusen andra när man är på tre tusen andra humör. Men Sinatra funkar alltid.

Fan vet hur det går till, men för mig är det så i alla fall. Just nu är jag förstörd, övergiven och väldigt väldigt rädd för livet. Så vips blir det en smula mycket Sinatra så har jag tagit mig i kragen och lagt mig själv vid sidan av mina kläder, vikt ihop mina tröjor och förberett dem på att sova. Själv blir jag väl sittande.

I bokhyllan lyser en spotlight. För att vi ska visa oss kulturella. Men varje kväll funderar jag på att byta boken den lyser på mest. Stephen King “Mardrömmar”. Som om livet inte vore en enda stor mardröm utan att man ska behöva bli påmind om det.

Men boken står kvar.

Under tiden, medan jag för hundrade gången tänker på den där boken, fel, ser den rakt framför ögonen och sedan tänker på den. Under tiden så smeker Sinatra mina öron. Han är duktig, vet precis hur han ska sjunga just när jag behöver det som mest. Kanske är det något att forska i, hur det går till. Fast, ärligt talat.

Who gives a fuck?

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: